Tre månader av mitt liv

Tre månader höll det på. Jag var mer eller mindre illamående hela tiden och ungefär varannan dag ackompanjerades detta av huvudvärk. Huvudvärken fick mig att må mer illa och då fick jag ännu svårare att äta, dricka och sova vilket ledde till ännu mer huvudvärk.

DSCN4577

Det började ungefär en månad in i graviditeten. Jag spydde väldigt lite men mådde illa nästan jämt och hade ont i huvudet flera gånger i veckan. ”Men efter vecka 12 blir det bättre” sa många och det blev som ett mål att sikta mot när allt kändes eländigt. Jag hade fortfarande inte sagt något på jobbet och vissa dagar kände jag bara för att gråta hela hela tiden. Så kom jag äntligen förbi den magiska veckan. Barnet höll sig kvar men också illamåendet. Och nu tilltog huvudvärken ännu mer. Det kändes hopplöst. Någon sa att det nog blir bättre efter vecka 15-16. Jag laddade om och siktade på nya målet. Men inte heller det stämde på mig. Så jag började förbereda mig på att det kanske inte skulle bli bättre än såhär.

Men efter vecka 18 hände det till slut. Både illamåendet och huvudvärken avtog samtidigt. Då märkte jag också hur trött jag hade varit av att hela tiden ha ont och må illa.

Hittade jag inget som lindrade besvären då?

Nja.

Det blev lite bättre av att ligga i ett tyst mörkt rum och hårdhänt massera mina käkar. Men besvären gick inte över och det var så ofantligt långtråkigt att ägna större delen av min lediga tid till att ligga där. Efter en stund blev jag stressad av att det inte blev bättre.

Jag provade också alvedon, åksjukeband, åksjuketabletter, blöt trasa på pannan, lättsamma tv-program på väldigt låg volym, långsamma promenader, att äta små portioner mat ofta, all möjlig olika sorters mat, resorb, ingefära, sambo som läser högt ur spännande bok, vila på jobbet, massera mig själv på olika ställen, sambo som masserar på olika ställen, mycket vätska osv.

Ena gången kändes det som att någon sak hjälpte och jag tänkte att jag äntligen hade hittat mitt knep men nästa dag gjorde det ingen skillnad alls. Åh vad jag längtade efter att ta en Ipren som jag brukat göra annars vid huvudvärk.

Tre månader är lång tid att må på det här sättet. Att dessutom jobba heltid och låtsas att allt är bra var minst sagt tröttsamt. Det värsta var nog tanken på att inte veta hur länge det skulle pågå och att det kanske skulle fortsätta hela graviditeten kombinerat med att jag inte hade hittat något som hjälpte mig.

Min sambo pratade om att vi skulle bli föräldrar och oroade sig över det. Jag hann inte tänka på det utan drömde bara om en dag eller kanske en hel vecka utan illamående och huvudvärk.

Är det inte underbart att vara gravid? Nej. Inte för mig i alla fall.

Annonser

2 thoughts on “Tre månader av mitt liv”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s