Träningen som kom av sig

Innan jag blev gravid styrketränade jag, gick på olika gympapass på Friskis, cyklade i vardagen och promenerade ofta. Dessutom sjöng jag i kör som också är en sorts träning. Jag har aldrig varit någon träningsfantast men hade egentligen först senaste året känt att det blivit ett beroende. Att jag gillade det. Sen när jag blev gravid och illamåendet och huvudvärken kom blev det mest korta promenader och kören (med vissa undantag) kvar. Det mesta av min lediga tid gick till att vila, sova och ligga i min sambons famn och vänta på att tiden skulle gå. Och jag längtade så efter att lyfta tungt och ha träningsvärk.

Nu när illamåendet och huvudvärken har lämnat mig har jag försökt hitta tillbaka till träningen.

Cykling – känns bra i ryggen och svanskotan men gör ont på sittknölarna. Kan nog fungera i liten dos.

Promenader – kan jag bara göra i liten dos, annars får jag ont i korsryggen.

Styrketräning – provade för någon vecka sedan men fick ont i ryggen trots att jag var så försiktig. Får fortsätta prova mig fram. Förhoppningsvis orkar jag lägga upp ett program.

Simning – för en vecka sedan simmade jag (bröstsim) men fick ont i bäckenet. Många har skrivit att vattengympa är bra. Kanske jag orkar pröva.

Men så provade jag något nytt för några dagar sedan: gravidyoga mot foglossning! Det kändes bra både under passet och efteråt. Här är länkar: del 1 och del 2. Passet passar från andra trimestern för normal okomplicerad graviditet med eller utan foglossning. Du bör vara erfaren yogautövare för att kunna hänga med står det. Nästan alla övningar jag letat upp (se nästa stycke) finns med i yogapasset.

Jag har sökt efter övningar som motverkar foglossning eftersom jag känt av mitt bäcken mer och mer. Här finns en blogg med bilder länk. Här finns en klipp från tv4 länk med övningar. De här superenkla övningarna länk ska jag försöka göra på jobbet när jag ändå sträcker ut min stela övre rygg och rullar skulderbladen. Här är en lista på rörelser som bör undvikas om bäckenet gör ont länk.

Jag tänker tillbaka på de där enormt långa tre månaderna då bara tanken på träning fick mig att gråta. Jag ville så gärna och orkade inget. Jag är så tacksam över att jag mår bra nu.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s