Lukterna

De är många, lukterna. Från mig alltså. Det första jag märkte var urinen. Den har två nya, eller kanske bara något starkare, luktkomponeneter: en dov fränhet blandat med en mysk-umami-komponent. Lite som rutten fisk. Fast bara lite lite av det. Men det skär igenom på ett sätt som jag inte märkt på min urin tidigare.

Svetten är helt klart ymnigare överallt på kroppen. Får byta kläder oftare än vanligt (fast jag har rejält mycket mindre att välja på) och fotsvetten förvånar mig nästan varje dag. Det verkar som att jag inte riktigt kan förlika mig med att den där odören kommer från mig. Svetten i armhålan har också en lite djupare ton, som att den legat och mognat där inne i körtlarna innan den kommer ut.

Men mest luktar nog ändå underlivet. Jag har mycket flytningar. Ibland undrar jag om jag blivit en hund eller katt som vill doftmarkera alla stolar med mina flytningar. Lukten tränger igenom alla byxor, speciellt om den blir minsta lilla instängd av något tight och tätt. Eller det finns inget som är tätt mot denna lukt. Det som försöker vara tätt blir istället impregnerat! Lukten liknar den underlivet har under ägglossningen men har liksom urinen en starkare frän-dov ton.

Jag känner inte igen mina lukter längre. Det är som att min kropp har blivit intagen av någon annan. Och det har den ju också blivit.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s