Vänta barn

Det är det vi gör nu. Väntar på barnet. Nu är det en dag sen den beräknade förlossningen 16 juli och barnet visar inga tecken på att vilja komma ut.

Men nu har makens semester börjat och det är lite lättare att få tiden att gå. Vi fixar hemma och försöker hitta på små utflykter som jag klarar av. Jag försöker tänka att det nog är bra för barnet att stanna lite längre. Och inte har jag mycket val heller eftersom jag inte mår tillräckligt dåligt för att bli igångsatt. Det verkar också som att igångsatta förlossningar i större utsträckning blir långdragna.

Kroppen är minst sagt obekväm att leva i nu. Jag är svullen hela tiden. Stödstumpor hjälper lite grann men jag har ändå ont i fötterna om jag står upp längre än fem minuter. Handlederna och händerna gör också ont (karpaltunnelsydrom), speciellt på morgonen. När det varit som värst har jag virat blöta handdukar runt handlederna, det har lindrat något. Det gör ont i livmodern inte bara när barnet rör sig utan lite hela tiden. Hon ligger och tittar åt höger och trycker sin panna mot min högra ljumske. Då kommer hon åt någon nerv som gör att det gör så ont i benet att det viker sig. Samtidigt strålar smärtan upp i ryggen. Hon trycker också på min urinblåsa och jag kissar väldigt ofta fast inte kommer det mycket varje gång. Foglossningen känns också men nu mest på baksidan långt ner. Mensvärken kommer och går och brösten är ömma. Då och då har mensvärken med sig lite illamående. Och så är jag trött hela tiden. Och rastlös.

Magen har sjunkit ner rejält och på nedre delen av magen har jag nu ett rödblått dragspel av bristningar sedan två veckor ungefär. De gör mig inte så mycket men vikten däremot oroar mig. Jag tycker inte att jag äter särskilt onyttig eller överdrivet men jag har ändå gått upp nästan tjugo kilo. Kommer jag kunna gå ner dem igen? Och det verkar som att min vikt fortsätter att ticka uppåt hela tiden…

Men jag ser att det finns mycket att vara tacksam över: Jag kan fortfarande sova även fast jag måste gå upp och kissa ofta. Jag har inte en massa onda förvärkar som inte gör någon nytta. Jag har inte ont i huvudet. Jag kan fortfarande gå fast det bara är korta bitar. Barnet verkar må bra. Och nu är det så nära att jag kan tänka att varje dag är en dag närmre en alldeles ny födelsedag!

 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s