Andas genom smärtan?

Eftersom jag har varit ganska rädd inför förlossningen (läs här) har jag med peppning från min barnmorska jobbat hårt på att förbereda mig på olika sätt. Jag har gått kurs med maken (läs här) och läst böcker (läs Abascal och Heli 12). Så var det till någon hjälp? Ja!

All kunskap jag fick med mig om hur en förlossning går till gjorde mig lugn och gav mig en känsla av att jag har kontroll (jag gillar kontroll). Under hela förlossningen var jag aldrig rädd. Ibland frustrerad, trött, modlös och uppgiven. Men aldrig rädd. Mest väldigt fokuserad.

Från Helis bok fick jag en uppfattning om hur jag ska hantera värkarna: det viktiga är att slappna av och låta värkarna göra jobbet. I början lyckades jag vara avslappnad genom nästan hela värken men mot slutet hade jag som mål att var avslappnad någon gång under värken och att slappna av helt mellan värkarna.

Mina strategier för att lyckas slappna av förändrades under värkarbetet. I början när det inte gjorde så ont tittade jag på tv. Sen när jag var tvungen att koncentrera mig under varje värk, ungefär 20 timmar innan hon kom ut, fick jag göra andra saker. Ett tag sjöng jag lugna trallar utan text under varje värk. Ett tag lyssnade jag på Sahara Hotnights. Ett tag sjöng jag låga toner på varje utandning. Ett tag sa jag mantran tyst i huvudet till varje andetag.

När vi närmade oss midnatt och värkarna började bli väldigt långa och smärtsamma tog jag mycket hjälp av min make. Jag håll hårt i honom. Han höll hårt tillbaka. Inne på sjukhuset sen lutade jag mig på honom, och bad honom dra mig hårt i håret, i fingrarna och i armen. Att hela tiden ha hudkontakt med honom fick mig att känna mig trygg.

Jag hann tänka på att försöka bli tung i kroppen och hela tiden försöka slappna av, om än så bara för en liten del av värken. Jag hann inte tänka på att jag skulle få barn och några målbilder hann jag inte ta hjälp av. Det var kanske därför jag blev så förvånad när hon kom ut.

Jag tror inte att förlossningen hade gått så bra som den gjorde om jag inte hade förberett mig så grundligt som jag gjorde. Jag är stolt över mig själv både för att jag gjorde förarbetet men främst för det arbete jag gjorde under förlossningen. Jag är också stolt över min make som orkade vara min lugna klippa genom smärta, spyor, blod och bajs.

Annonser

2 thoughts on “Andas genom smärtan?”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s