Känslor första månaden: mirakel 

”3500 gram kärlek.” ”Här är vårt mirakel.”, så kan det stå på Facebook och innan T kom tyckte jag det var fånigt. 

Men nu när hon tittar på mig med sina blå små ögon, spretar med tio tår och tio fingrar och hennes kropp verkar fungera, känner jag just det: att hon är ett mirakel. 

Jag kan inte sluta se på henne, lukta på henne och ta på henne. Kan inte förstå att hon är min dotter och att hon ska fortsätta att vara det hela sitt liv. Jag känner en stor tacksamhet över att vi kunde få barn och att det blev en så perfekt liten flicka.

Jag känner stark ömhet inför T. Jag vill ta hand om henne så att hon har det bra hela tiden. Jag vet inte om jag känner en massa gram kärlek, vi har just börjat lära känna varandra, men jag kan inte tänka mig att vara utan henne. Nu är det vi.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s