Följetong: det blir värre sen…

En lycklig småbarnsförälder måste tryckas ner, eller?

Det är jobbigt och ovant att ha ett litet barn men det finns många många stunder som det känns rätt fantastiskt. När folk frågar hur det är händer det att jag svarar med något i huvudsak positivt. Ganska ofta kommer då slutklämmen: ”…men vänta bara tills…” och här kommer diverse förslag som trotsåldern eller tonåren.

Varför kan inte samtalet få avslutas med min positiva känsla? Sticker det för mycket i ögonen med en nybliven förälder som är nöjd? Kanske det är en del av svenskheten; att vi måste gnälla och hitta något negativt i allt.

Och återigen måste jag påpeka att vi ju inget vet om min dotters uppväxt, tonåren kanske blir helt underbara? 

Men jag undrar också varför vi ens måste prata om tonåren eller trotsåldern nu. Jag har precis blivit mamma, kan jag inte få fokusera på det en stund? 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s