Ett moment mindre

Alltid var det i vägen på ett eller annat sätt. Det kom i maten, i T:s ögon, i mina ögon, i min mun och så vidare. Håret alltså.

”Men du kan ju bara sätta upp det i en tofs!” Ja men då måste jag ha två händer fria! Och med en liten bebis är det väldigt ofta jag inte har två händer fria. Och sen vill jag luta mig tillbaka i soffan när jag ammar och då stör tofsen så jag drar av den. På av på av. 

I nacken bildas det långsamt ett tjockt tjockt trassel. Som en ondsint dreadlock. Jag försöker frenetiskt trassla ut det varje gång jag har tid men den kommer magiskt tillbaka när mitt bakhuvud nuddar en kudde.

Dessutom är det så varmt. Skapar små salta svettdroppar i nacken och hindrar sommarfläktarna från att svalka.

Det måste helt enkelt bort. Så en dag förra veckan gick jag ut på jakt. Jag upptäckte att det finns många frisörer i området. Men alla var upptagna med varsin pensionär. Utom en. Hon hade just varit på ärende. Rekommenderade en frisyr och klippte snabbt snabbt i tystnad medan T satt i knät och fascinerat tittade på alla prylar.

Nu blåser vinden i nacken och jag känner mig fri och nöjd. Ett moment mindre.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s