Att bli vald och bortvald

Igår hände det. 

Efter att hon hade varit vaken alldeles för mycket under dagen och därför var trött, irriterad och hungrig blev det en exceptionellt högljudd kväll. Hon grät, ammade, sov i fem minuter, grät igen, ammade och samma runda igen och igen. 

Det blev senare och senare och hon grät bara mer och hon blev mer och mer trött. Efter ett långt amningspass gav jag henne till maken. Hon grät hjärtskärande och jag borstade tänderna snabbt snabbt. Jag hörde hur hon blev mer och mer hysterisk. 

Ibland när hon varit otröstlig hos honom har hon velat amma. Och på kvällen kan hon vilja äta nästan hela tiden men är för lättirriterad för att orka visa amningstecken och skriker därför hela tiden istället. 

Så när jag var färdig prövade jag att ta T. Den öronbedövande gråten slutade genast och hon blev alldeles tung i kroppen och somnade omedelbart på mitt bröst. Hon ville alltså inte amma utan ville bara vara hos mig! Det är första gången hon så tydligt föredragit någon av oss.

Jag blev både glad och ledsen samtidigt. Glad för att hon kunde bli lugn hos mig (vad som helst som funkar är bra!) men ledsen för att hon inte kunde slappna av hos sin pappa. Det var inte kul att vinna en tävling jag inte ville vara med i. Jag ville inte bli vald. Det gjorde mig orolig. Ska hon bli mammig redan? Hur ska jag orka det? Hennes stackars pappa blev också väldigt ledsen och kände sig alldeles värdelös. (Och en dag kommer jag ligga där bortvald och känna mig värdelös.)

Förhoppningsvis var det bara en väldigt jobbig kväll för T. Idag har hon sovit nästan hela dagen.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s