Amningsfilmen

Under föräldrarkursen om den första tiden med barnet visades en film om amning. Barnmorskan varnade visserligen för att den var töntig men sa inget om innehållet. 

Samma film visades också på BB i Mölndal. Den heter ”Hud mot hud – en film om att börja amma”. Tyvärr finns den inte på Youtube och därför kan jag bara skriva om hur jag minns filmen och inte om vad den egentligen säger.

Filmen upplevde jag som en käck propagandafilm för amning. Amning beskrevs som extremt viktigt och rätt. Du ska amma precis när barnet vill, helst på första tecknet hen visar. Du ska låta amning bli ett sätt att ge mat, trösta och knyta an till varandra. Bilden som jag uppfattar målas upp av amning är att det är tidskrävande men charmigt, mysigt och tämligen oproblematiskt. 

Pappan finns med i filmen och får, vilket stämmer med mina erfarenheter, göra mycket hushållsarbete när mamman ständigt ska amma. Pappan blir en praktisk hjälpare medan mamman skapar en relation till barnet med hjälp av sina bröst och bröstmjölken. Barnet ler. Mamman ler. Pappan diskar.

Jag tror att det är väldigt bra att lära nya föräldrar hur ett litet litet barn berättar att hen är hungrig och att det är viktigt att låta barnet suga vansinnigt mycket de första dagarna. Men jag skulle också önska ett antal parenteser utifrån våra erfarenheter med T.

Smärta och krångel. Många har problem med mjölkstas, sår, blåsor och blåmärken i början. Senare kan det vara problem med för lite eller för mycket mjölk, svamp, mjölkstockning och massor andra saker. Jag har hunnit ha några besvär och med tanke på hur vanligt det är att råka ut för något av detta tycker jag att det borde vara med i en film om amning. Filmen menar jag tar sig makten att benämna ”den normala amningen” och om inga svårigheter finns med i den normaliteten kan det skapa problem för den som råkar ut för problem. Jag tycker att filmen borde förbereda ammande kvinnor på att stöta på hinder och lugna dem med att det finns hjälp att få och uppmana dem att våga be om den hjälpen. 

Sugbehov. Redan på BB märkte vi att T har ett väldigt stort sugbehov. Därför är det ganska ofta de där amningstecknen betyder att hon vill suga på något (finger). Kanske jag minns fel, men min bild av filmens budskap var att det viktigaste är att amma på de tidiga amningstecknen (som är samma för alla barn! Eller?) medan jag menar att det viktigaste är att du lär dig ditt barns signaler, som kanske inte stämmer med det vanligaste.

Närhetsbehov och tröst. I filmen talas det om bröstet som källa till tröst och chans till närhet. Jag tycker det låter som en väldigt dålig idé att göra bröstet till snuttefilt och enda tillfälle ni kommer riktigt nära. För då tror jag att mamman blir ännu mer låst med brösten och pappan får svårt att skapa en relation till barnet. Det finns andra sätt att trösta och vara nära än med bröstmjölk och jag tror att det är viktigt för relationen mamma-barn att utforska vilka andra sätt att vara nära ni trivs med. Sen finns det säkert tillfällen då bröstet är det enda som lugnar och då kommer jag såklart ge henne det men det är inget jag vill uppmuntra.

Anknytning. På samma sätt talas det om hur viktig amningen är för anknytningen och jag tror att det är där den trista beskrivningen av papparollen föds. Och liksom med närhet och tröst tror jag att du medvetet måste arbeta på att bygga relationen till barnet genom att umgås med barnet. Jag och min man bygger två olika relationer med vårt barn. I filmen ser det ut som att det bara är mamman som knyter an till barnet medan mannen hjälper till och håller barnet när mamman behöver avlastning.

Ont i magen av att äta för ofta. Vår bvc-sköterska förklarade för oss att en del barn (liksom vuxna) kan få ont i magen av att äta för ofta. Magen behöver liksom vila. Med T har vi märkt att hon blir orolig och verkar bubblig i magen om hon äter lite och ofta och framför allt om hon inte sover mellan amningarna. Poängen jag vill säga här är att du ibland måste balansera mellan att låta barnet bestämma när det är dags för äta och att du styr amningen så att barnet mår bra. Filmen tror jag sa att barnet alltid ska styra helt och att det blir bra då.

Det var de saker som legat och gnagt i mig och min man sedan vi såg filmen igen på BB. På kursen tog barnmorskorna upp många av dessa punkter men filmen och känslan jag fick av filmen finns ändå kvar i mig och den stör mig. Min erfarenhet av amning stämmer inte med den bild filmen målar upp. Kanske den vill lyfta fram det positiva för att locka mammor att amma. För mig som vill vara påläst om allt möjligt jag gör funkar det bättre att berätta om det jobbiga bredvid det roliga.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s