Kängurubarn

De senaste veckorna har T varit vaken mycket på dagarna. För mycket. Sovit i en kvart, vaken i en timme, sovit tio minuter, vaken två timmar och så vidare. 

Under dagen har hon blivit tröttare och tröttare. Många promenader med vagnen har det blivit men inte heller det har hjälpt. Jag fick råd om att barn måste öva på att sova i vagnen. Och vi övade och övade men enda stället hon somnade på var i sjalen och selen. När jag sen la över henne i vagnen sov hon i max en halvtimme och i sitt babynest några minuter bara. I min famn har hon kunnat sova lite längre men störts av att jag måste flytta på mig lite då och då (kan inte sitta helt still utan att få ont). 

På kvällarna har hon varit så trött så trött. Det har gjort att hon fått svårt att äta ordentligt och därför har hon ju varit hungrig också. Och då är det svårt att somna. Dessutom verkar hon ha en trång näsa som det lätt fastnar mjölkrester i och det blir hon så irriterad på. Min mjölk kommer förutom detta så snabbt att hon har svårt att hinna med och sväljer därför en massa luft som ligger och skaver i tarmarna. Hon har gråtit förtvivlat och jag har börjat bäva för varje kväll. Och kvällen var lång. Hon började bli gnällig vid 18 och så eskalerade det fram tills midnatt och vid 02 brukade hon ha lugnat sig så mycket att jag kunde läggar henne i hennes babynest i vår säng. 

Hon var egentligen bara riktigt glad en stund på förmiddagen. Hennes pappa kom hem lagom till att humöret började sjunka. Mitt humör sjönk också stadigt. Många kvällar kändes det som att vi inte hann säga varandra något alls som inte handlade om T. 

Så kom någon dag då och då som hon nästan sov bort helt. En sån dag läste jag på babybaby och hittade inlägget om varför hon bär barn (egentligen) och jag kände igen historien alltför väl. Det var som att bloggens författare Lisen skrev om min dotter! Lösningen för henne var att bära sitt barn och gå långa promenader varje dag. Och då fick hon ett annat barn. Ett glatt, energiskt och harmoniskt barn. 

Jag bestämde mig motvilligt för att pröva. Lisen skriver inte om några problem med att gå timtals med sitt barn på magen förutom att det ibland v ar tråkigt. Jag kände redan efter en kvart med T i trikåsjal att kroppen blir trött. Men jag tänkte i alla fall ge det en chans. 

Jag rotade fram den vävda sjalen jag köpt begagnad och tittade på Youtube-klipp om och om igen för att lära mig att knyta. (En vävd sjal avlastar bättre men det är lite klurigare att knyta.) Efter några försök lyckades jag få till ett hyffsat spänt bylte och T somnade genast. Det kändes klart stabilare än trikåsjal och jag gav mig av på första långpromenaden i parken. Och hon son i två timmar. 

Så har jag fortsatt i en vecka nu. Jag har visserligen inte alltid gått så långa promenader utan ibland gått omkring hemma och donat med henne i sjalen. Men effekten verkar vara densamma på T som på Lisens barn. Hon kan sova den mängd hon behöver och vaknar med ork att ta in världen omkring henne. Hennes dygnsrytm är dock fortfarande väldigt sen och kvällarna är den tid på dygnet hon har minst tålamod med det kroppsliga. Hon verkar vara väldigt mycket mindre störd av sin mage medan näsan tyvärr är lika enerverande som förut. Men det är förstås skönt att sova upprätt när näsan är tät. Och nu hinner jag och maken prata. Och alla tre leka.

Så nu tror jag att det är bestämt att hon är ett kängurubarn, i alla fall en tid framöver. När jag sätter henne i soffan eller sängen för att vira sjalen om mig och frågar om hon vill komma upp i sjalen ger hon mig ett alldeles fantastiskt leende. Först trodde jag det var en slump men nu efter så många upprepningar av samma reaktion är jag rätt säker på att leendet handlar om sjalen. Ingen idé att försöka göra ett vagnbarn av en sådan. Vagnen kanske kan bli kul sen när hon är ännu mer vaken och suktar efter intryck och kan sitta vaken och se titta på allt. 

Problemet är att det är så tungt för mig. Jag får ont i ryggen, axlarna och blir så trött. Jag försöker pausa och sätta mig men det räcker liksom aldrig. Så jag letar efter fler bärdon och övar nya knyt för att jag ska orka. 

Annonser

One thought on “Kängurubarn”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s