Amningsbojan

Amma vill hon ofta och det låter jag henne göra. Jag är tacksam över att hon sover ett långt pass under natten så mycken amning under dagen är helt klart värt det. Men återigen blir det så tydligt hur olika det kan vara att vara ammande mamma och pappa som ju inte ammar. Jag har skrivit om det tidigare här. Och för att det ska bli riktigt bra för alla behöver vi jobba medvetet och ärligt med den situation som är och som det är nu är jag rätt så låst vid dottern för att jag har maten. Hon har också börjat bli lite mammig på kvällen och när hon är riktigt riktigt ledsen är det bara mamma och brösten som kan trösta. Och det vänjer jag mig vid. 

Jag vänjer mig vid att sällan kunna prioritera mig själv, att göra allt tillsammans med dottern och bara göra det som går att göra med dottern. Maken däremot kan stundtals göra saker utan dottern och gå till jobbet förstås.

En dag kommer då jag inte är lika fast men då är jag rädd att jag kommer vara så van vid att inte ha den friheten att jag missar att ta vara på den, blir rädd och inte vågar släppa henne eller känner massa skuld för att jag lämnar en stund. Antagligen kommer jag känna en hel mängd motstridiga känslor. Jag försöker förbereda mig och min man på detta tillfälle så att vi fattar när det kommer. Det tror jag är viktigt. 

Annonser

2 thoughts on “Amningsbojan”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s