Hej mensen!

Det där med att vara infertil och därmed inte ha mens så länge du ammar verkar inte gälla mig. Första ägglossningen skedde ungefär två månader efter förlossningen. Då kände min kropp att det var okej med ett till barn. Det kände dock inte jag och har därför satt in en kopparspiral. Alla hormonella preventivmedel har fått mig att må mer eller mindre dåligt på olika sätt så nu hoppas jag verkligen att spiralen och jag ska funka ihop.

Mensen är inte helt ovälkommen. 

Senast jag hade mens var innan jag blev gravid (såklart!). Det var en tid då jag mådde väldigt bra. Tränade mer och mer. Slapp alla biverkningar från hormonella preventivmedel. Min kroppen kändes liksom glad. 

Nu tar jag mensen som ett tecken på att jag mår bra. Och den får mig att kroppsminnas hur det var senast den var här. Och det får mig i sin tur att känna lite hopp om att jag kommer kunna må så bra igen nån gång. 

Jag uppskattar dessutom att känna igen min kropp eftersom det är så många delar av den som jag inte känner igen. Det där att inte känna igen min kropp förstärker overklighetskänslan som kan drabba mig ibland. Kanske är det därför jag så ofta stannar framför spegeln när jag håller T i famnen. För att titta på henne tillsammans med mig, hennes mamma. Hennes mamma som nu har mens och äntligen får känna igen sig. 

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s