Tacka vet jag mobilen

Det finns många tillfällen under dygnet då jag tror att risken för destruktiva tankar och dumma beslut hade ökat markant om jag inte hade haft mobilen. 

Det är så mycket väntan och jag blir så uttråkad. När jag ammar. Igen. Så länge! När hon ska somna och det tar sååå lång tid. När hon ska sova lite djupare innan jag kan lägga över henne i babynestet. När hon vaknar till i babynestet precis när jag lagt ner henne och hon skriker och sen omedelbart nästansomnar i min famn.

Jag tycker att det är helt olidligt att sitta och vänta, speciellt på natten när mitt humör är i botten. Boken har jag inte tålamod eller tillräckligt med ljus för att läsa. Det är också ofta svårt att läsa när jag ammar eftersom T ofta släpper taget och sprattlar och behöver hjälp att lugna sig och då kommer jag ur läsflödet. Tvn är i rummet bredvid och fjärrkontrollen ligger förresten alltid utom räckhåll. 

Mobilen är dock alltid i närheten och ger tusen olika distraktioner och i denna situation är jag så glad för det. 

Jag hinner kolla öppettiderna på biblioteket, om jag får ta den där medicinen när jag ammar, läsa de där bloggarna, skriva blogginlägg, skrolla Facebook, lägga upp bilder på instagram, svara och skriva sms och mail osv.

Jag kan nästan lura mig själv att jag ändå hade tänkt göra den där grejen på mobilen så då gör det inget att jag nattar T igen. Tills jag tittar på klockan. Eller tills jag känner hur kissnödig jag är men självklart inte kan gå på toa när hon nästansover. Eller tills jag känner att jag bara måste sträcka ut mitt ben men absolut inte kan göra det nu när hon nästansover.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s