Första gången på ryggen

Efter några veckor med dåliga nätter, vilket gjort att jag varit så vansinnigt trött och initiativlös, kombinerat med make som mått lite kymigt har det samlats en del damm här. Jag och maken har ungefär samma toleransnivå till smuts och den är ganska hög. Men nu spyr T ganska mycket och har börjat kladda med mat och maken har bryggt öl och jag har bakat bröd och jag har spillt en massa saker på golvet för att jag ofta måste hålla/bära dottern samtidigt som jag äter. Allt detta har gjort att det både har bildats mycket mer smuts på golvet och att de blivit kladd som gör att skiten syns så mycket mer. Och så går jag här och ser hur det blir värre för varje dag. Och så säger vi att vi borde städa.

I förrgår kväll satt jag och dagdrömde om att städa under evighetslånga nattningsamningen. JAG drömde om att städa! Det har i och för sig hänt en gång innan att jag njutit av städning men det är ändå förvånande. Jag bestämde mig för att om jag kände mig lite lite pigg skulle jag försöka mig på att städa på dagen. I alla fall lite. Fast jag visste inte hur det skulle gå till. T tycker inte om när jag går omkring. Om hon inte är på mig ska jag vara nära. Och när jag bär henne i sjal blir det så tungt att böja mig framåt.

I alla fall när jag bär på mage. Men igår tog vi ett stort steg tillsammans, jag och T. Jag lyckades äntligen få upp T i sjalen på ryggen! Tänk vad en desperat längtan att städa kan få mig att göra!

Flera gånger har vi prövat men alla gånger har slutat i gråt, svett och sjal överallt. Men nu är T äldre och har börjat uppskatta att flyga i luften och prova nya saker. Hon är också längre och därför lättare att nå under rumpan med armen som ska hålla henne där medan jag spänner sjalen. Stadigheten i nacke och rygg underlättar också förstås. Men mest hjälpte nog ändå den där längtan efter att städa.

Och vilken skillnad det var att bära på ryggen! Det var en helt annan belastning såklart. Så skönt trots sladdrigt förstaknyt. Först såg T sig triumferande omkring och sen däckade hon. Och så dammsög jag och våttorkade hela lägenheten medan hon sov på min rygg. Det var en märklig mäktig känsla att göra något svettigt med henne sovandes där. Jag kände mig som en superförälder. Eller kanske som något djur som bär sina barn på ryggen. (Finns det några som gör det?)

Det här skulle min fysioterapeut ha tipsat om istället för att bara helt såga bärande i sjal med ”men du kommer ju inte orka! Hon blir ju bara tyngre!”. I denna fråga blev jag faktiskt väldigt peppad av den omtalade Bärsjalsgruppen med råd om hur du kan ändra och trixa med ditt bärande istället för att sluta bära. Bära på rygg är ett vanligt tips om det gör ont. Förresten har jag inte särskilt ont längre. Jag lyssnade på fysioterapeutens råd om hållning och övningar och nu känner jag mig betydligt starkare. Men så bär jag inte heller alls lika mycket eftersom hon nu sover i vagnen efter att vi bytte till sittdelen. Men sluta bära kan jag nog gör först när T kan sova för sig själv. Då kommer jag säkert sakna det!

Annonser

One thought on “Första gången på ryggen”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s