Riktig mammapepp

Johanna Ahlsten blir opeppad av vikthets (denna gång från Viktväktarna) som under taggen #mammapeppen återigen försöker få bantning att vara peppande. Jenny Larsson uppmanar till en motvikt: #ensundaremammapepp 

Varför?

 För att jag står för sundare ideal än de snäva ideal som råder idag. För att jag är emot den enorma kom-i-form-nu-mammor-hysteri hysteri som råder. För att jag vet och ser att triggande hashtags gör att människor far illa och vill visa att det finns alternativ-att du inte måste åka med på ett tåg som du kanske mår dåligt av att åka med på. Just nu florerar en kampanj för mammor på sociala medier som syftar till att man ska komma i form och dela sin resa, allt under en särskild hashtag. Man ska gå ner i vikt helt enkelt och redovisa sin sk resa under denna tyvärr för många så triggande hashtag. För att jag vill att mammakroppen och alla kroppar ska få vara ifred. För att jag tycker att det är grymt viktigt att vi vuxna tar ansvar och är goda förebilder för våra och andras barn. För att det räcker nu.

Tycker du som jag, ta en selfie, använd hashtag #ensundaremammapepp och skriv några egna ord eller kopiera mina! Blogga om det här, skriv om hetsen som råder om att mammor ska komma i form och det snabbast möjligt, ju snabbare desto bättre. Skriv om det och prata om det! Ge en annan syn på saken när det kommer på tal, nyansera debatten-det behövs. Vi som gör det behövs-det är inte alltid enkelt och bekvämt, I know! Du behövs. Och ni, inte bara mammor, alla som står för det jag beskriver ovan, gör era röster hörda!

Johanna Ahlsten sågar också bantningsföretagen effektivt med Bantningsföretagen vill inte att du ska må bra. 

Så vad är min mammapepp? 

  • Vila. Sov. Det är så basic och ändå så lätt att bortprioritera. Att vara pigg tycker jag är så peppande. Jag kan nästan bli euforisk när jag är pigg.
  • Egentid och annan fylla-på-tid. Också sjukt peppande och glädjande när balansen mellan saker som slukar energi balanseras mot de som ger energi. För mig med bebis är det mest barnfri tid som ger mig återhämtning, pepp och energi men också de där allra skrattigaste stunderna med dottern. 
  • Massage. För mig har det gett så mycket välmående. Mest den professionella men också hemma i soffan. Det får mig också att tycka om min kropp. Den gör mindre ont och blir glad av beröringen.
  • Ha kläder som klär dig och du gillar att ha på dig. Alltså kläder är så viktigt tycker jag. Om kroppen ändrat form se då till att du har kläder som funkar med den nya figuren. 
  • Sök vård om du inte mår bra. Självklart men ändå så svårt kanske särskilt för kvinnor som tyvärr inte kan räkna med att varken tas på allvar eller få bra hjälp om de har besvär som endast finns hos kvinnor. Jag är inte bra på detta.
  • Se till att du får äta, gärna gott och stärkande. God mat gör mig glad! Och lågt blodsocker tar fram de allra mest dystra tankarna. 
  • Se till att du får göra saker du tycker om. Jag har så lätt att glömma bort mig själv som mamma. När jag fyller dagarna som föräldrarledig blir det bäst om jag tänker på både mina och dotterns behov.
  • Var stolt över det stora arbete du gör som mamma. Det är en så enorm arbetsinsats. Varje dag ska du prisa och tacka dig själv för det.

    (Här står inget om vikt ju! Nä för det tycker inte jag är särskilt peppande.) 

    Annonser

    Bollen är här!

    Alltså jag funderade redan under graviditeten på att skaffa en pilatesboll. Främst för latensfasen och som hjälp att slappna av i den onda kroppen. Och jag har ju läst på babybaby om hur bra det är att söva barn med skump på pilatesboll. Men det var först när mina vanliga sövknep inne, amma eller bära i sjal, plötsligt inte fungerade en dag som jag fick tummen ur och skaffade en. Det var en natt och jag fick henne till slut att somna genom att sitta på hörnet på sängen och skumpa. Det var ju dock sjukt tungt för låren som fick låtsas att där var en boll.

    Bollen har varit här en vecka nu ungefär och har redan fått jobba en hel del. Det funkar så bra! Det är trygghet för mig just nu; att ha många olika sätt att söva henne på  Enda minuset är att den tar rätt mycket plats.

    Sömn, mat och rutiner med åttamånaders bebis -råd från mig till mig

    Var på BVC i veckan på åttamånaderskollen. Tyvärr var det inte med vår vanliga sköterska som så fint känner av vad jag behöver höra. För ibland behöver jag bara få klaga lite, fiskar efter beröm eller vill bolla lite. Inte ha de där allmänna råden som känns som ett hån. Eller få ett ”oj!” när jag berättar om nattamning/läggning/sovprocedurer/matkrångel (och det fick mig att känna mig dålig och som att besöket gick ut på att jag skulle redovisa hur väl jag fått mitt barn att passa in i mallen) Ofta vet jag inte själv vad det är jag behöver. Men idag kände jag tydligt att jag inte fick det jag ville ha. 

    Så nu i efterhand vill jag hellre minnas något min vanliga sköterska sa när jag var där senast och pratade amning. Hon sa att vi bär på lösningarna själva, att hon bara hjälper till att locka fram dem med frågor. Så jag tänkte samla mina råd här till mig själv om hur vi kan få ordning på mat och sömn.

    Först nuvarande läget. De senaste tre veckorna har hon ätit rätt dåligt med mat, antagligen på grund av förkylningen, och jag har ammat desto mer. Det är fortfarande svårt att sova på dagen och eftersom det blivit sämre med maten har sovschemat liksom kommit snett. På nätterna ammar hon oftast två till tre gånger men någon gång fyra och någon gång bara en gång. Jag försöker alltid få henne att somna om utan amning men om hon inte gör det så får hon amma. Hon vill sova nära nära och vaknar flera gånger och vill ha närhet. Ibland sover hon första delen av natten i sin spjälsäng men annars i vår säng. Hon vaknar vid sextiden, vilket är för tidigt. Hon är trött och gnällig och vill inte äta frukost hur långt det än var sen senaste amningen. Det som har stört mig mest är nog maten. Jag vill så gärna att hon ska äta mer och mer mat och gradvis sluta amma. (Som att det var på hennes initiativ.) När hon nu gått åt motsatt håll i några veckor blir jag lite förtvivlad och modlös och tänker att jag kommer få amma i en oändlighet. Och aaaldrig få sova ordentligt. 

    • Lägg inte prestige i sömnen. Eller maten. Gör det som funkar för dig, hur fånigt, konstigt, krångligt eller daltande någon annan än kan tycka att det är.
    • En sak i taget. Okej du är frustrerad och trött på läget. Fundera över vad det egentligen är som stör dig eller inte funkar och försök förändra en sak i taget. Det kan förstås påverka många saker i slutändan men peta bara i ett hörn. Det är jobbigt nog.
    • Kämpa när du orkar. Det är oftast jobbigt att förändra mat- och sovrutinerna så ge dig bara in i det när du har glöden nog att harva med det ett tag. Jag har skrivit förr om att välja rätt tillfälle för förändring. Om du inte pallar, gör enklast möjliga även om det kanske inte är hållbart i längden.
    • Hon håller på att lära sig. Det kanske inte går så snabbt som du vill. Men hon har inte levt så länge faktiskt. Låt det ta tid. Tålamod må du ha för ditt barns skull. Tålamod inför omgivningens oförstående kommentarer kanske är mindre viktigt. Skäll ut dem! Jag har skrivit förr om att öva och pröva. Ge inte upp! Eller ge upp! Båda är okej. 
    • Jag vet inte hur hon mår! Det är värt att påminna dig om att hon inte kan berätta vad hon känner. Det kanske kliar som attan på högra skulderbladet. Då kan man ju inte sova. Och detta gör det rätt krångligt att ha att göra med en liten människa. Vissa kroppar är svårare att leva med än andra och svårast är det nog för den lilla bebisen som inte förstår vad som sker i henne eller vet vad hon kan göra åt det. Tur att hon har dig.
    • Otur. Ibland är det något smått och oturligt som gör att din nya metod skiter sig. Som att det kliar på skulderbladet. Försök igen en annan gång och beröm dig själv för ditt lugn.
    • Allt förändras. När det känns hopplöst, det känns som att skiten aldrig kommer förändras kan du tänka på allt annat som faktiskt har förändrats. Gör det till en vana att tänka på och prata om framstegen som skett sådär gradvis omärkligt att det bara är små minnesbilder från tiden innan det och detta som påminner om att hon har lärt sig, han sig och ändrat sig. Gläd dig åt det! 
    • Hon är unik. Alla andra barn verkar kunna somna själva och äter allt. Ja men det spelar ingen roll för du har ditt barn och hon är på sitt sätt. Försvara henne mot orättvisa jämförelser och stå upp för hennes rätt att må bra även om hon kanske inte passar in i mallen för normbarnet och du själv är ganska trött på så många sätt.
    • Prisa dig själv som mamma. Var stolt över hur du anstränger dig och varje dag och natt faktiskt ser till att hon äter, sover och får lek, kärlek och närhet. Speciellt om det samtidigt gör dig galen.
    • Läs på! Sömnvanor verkar vara åldersstyrt liksom inställning till mat. Olika för varje barn visserligen men ändå efter något slags mönster. Närhet och mycket dalar i sömnen under första året. Och mycket mat under natten. Sen mer och mer självständighet och mindre och mindre mat. Så det finns alltid hopp om att det blir bättre, för äldre blir hon hela tiden. 

    Och så till sist två anti-råd:

    • ”Hon kommer aldrig lära sig om ni fortsätter att…” är ett råd som du kan använda som spypåse. Barn utvecklas hela tiden. Bara för att ni har en särskild rutin när hon är x månader gammal som får henne att må bra behöver inte det betyda att det kommer att fortsätta tills hon är x år gammal. Likaså ”det blir ju en vana” Det är inte farligt med vanor. Vanor ändras, speciellt hos ett litet barn. Give them a break!

    Manglad

    När jag var gravid och mådde skit och fick så ont i kroppen provade jag massage för första gången. Det var rätt fantastiskt förutom priset och att hon inte ville trycka loss knutorna på grund av mitt tillstånd. Så när jag fyllde år, efter att T kommit ut, önskade jag mig massage i present såklart. Men har prioriterat att sova och träna när jag kunnat få egentid. Tills nu.

    Och det fanns en del att jobba med berättade massören. Gamla knutor, graviditet och sen åtta månader av amning, konstiga sovställningar, bärande av barnet och problem med att jag spänner mig har skapat så mycket hårt mellan skulderbladen och på rumpan att massören inte lyckades ta sig igenom det trots att hon tryckte så att det gjorde väldigt väldigt ont. (Tur att jag kan uppskatta den sortens smärta av någon märklig anledning) Hon uppmanade mig att komma tillbaka. Snart. Det låter fint, tänkte jag.

    Tristess 

    Plötsligt känns det som att det är så mycket tid att fylla på dagarna med T. Hon vaknar tidigt som attan och sover inte så mycket på dagarna. Däremellan ska det lekas och hon vill stå och gå och upptäcka och underhållas. 

    Tidigare har jag känt att det varit så fullt upp bara med att försöka få henne att sova och äta med lagom mellanrum. Vips så har dagen gått. 

    Men nu känns det som att lekpassen har blivit så långa att jag blir ganska trött på att harva runt där på golvet. Eller så är det den långa förkylningen och isoleringen som den ledde till som skapade ett stort uppdämt behov av att umgås med vuxna. För nu suktar jag efter fler bekväma relationer med föräldralediga. Tack och lov har jag några på gång!

    Handla mat på nätet

    Nu har vi också börjat handla mat på nätet, som så många andra barnfamiljer, och det är en lättnad fast lite ågren samtidigt. För det är ju dyrare. 

    Men innan storhandlade vi i stora affären, som man måste åka bil till, alldeles för sällan. Så det blev att jag handlade nästan varje dag i de dyra små affärerna där vi bor. Lite i taget för att få plats i vagnen med påsarna. Det var tröttsamt. Och dåligt utbud.

    Nu klickade vi på mobilen. Nästa dag kom maten och de bar till och med upp kassarna för trappan. Allt var fräscht. Och fast jag är ganska snål så var det så tydligt nu vad vi betalar de där extra kronorna för. Tid tillsammans. Ingen stress. Så värt.

    Min känslomässiga upplevelse av att bära på mage jämfört med att bära på rygg

    Det var när jag läste Lisens mycket informativa inlägg om att bära på ryggen som jag förstod vad jag känner inför att bära på mage respektive ryggen. Bärandekonsulten Franziska Federle kommenterar att det kan vara skönt att bära på just ryggen om man lider av förlossningsdepression:

    ”Att bära på rygg är ett bra sätt att vara nära utan att vara jättejättenära”, säger Franziska Federle och fortsätter:

    ”Väldigt mycket närhet med barnet kan vara överväldigande när man känner sig deprimerad. Samtidigt hjälper närhet till att läka ut depressionen. Bärsjal eller mei tai på rygg kan vara ett bra verktyg då. Man har barnet nära men blir inte lika överväldigad som när barnet är i ens famn.”

    Jag upplever samma sak fast jag inte är deprimerad. Ett tag bar jag väldigt mycket för att det var enda sättet att få henne nöjd och sova. Det fanns liksom inget slut på bärandet. Jag fick ont. Det var svettigt. Tungt att andas. Opraktiskt när jag försökte göra något. Och jag var sååå trött. Det var allt ifrån mysigt. Jag är en sån där person som vill ha ganska stort personlig space. Det köper inte min dotter. Det kändes som någon slags tortyr ibland fast den tanken vågade jag inte låta komma fram då. Jag kände mig kvävd, låst och som att det aldrig skulle ta slut. Lite som graviditeten. Stor mage.

    Nu när jag är starkare, får sova lite bättre, nästan uteslutande bär under sovpass som pågår max en timme är situationen såklart väldigt annorlunda. Men att jag bär på ryggen påverkar också. Det är så mycket lättare att göra något, exempelvis laga mat, äta, tvätta eller städa. 

    Men viktigast är nog känslan. Jag känner mig fri. För den här ungen ger mig ingen rast förutom när någon annan är med henne. Ibland har jag kunnat sätta mig på en bänk när hon sover i vagnen, om det är rätt del av sovpasset. Men inomhus kan hon bara sova på mig på dagtid. Fortfarande! Men om hon är på min rygg kan jag plötsligt röra mig fritt och pilla med allt möjligt. Det känns rätt fantastiskt. Inte alls tortyr. 

    Idag var jag på sjalträff och jag kände mig så cool när jag knöt upp henne på ryggen. För det är ytterligare en känsla jag har när jag bär på rygg. Jag känner mig cool. Det är en bra känsla.