Barnvakt!

Idag var vi på date jag och maken, med anledning av att vår bröllopsdag (vi har en sån!) är imorgon. Vi var borta nästan tre timmar medan T var med farmor och farfar. Det är första gången vi verkligen lämnar byggnaden tillsammans utan barnet med. 

Det var lite nervöst och vi fick hålla oss från att ringa hem men det gick över all förväntan. Jag undrar vilka som var mest glada över att det gick superbra, vi eller dom?

Annonser

Poddar just nu

Jag läste just UnderbaraClaras tips om poddar och här kommer mina. Några är faktiskt samma som Claras!

Penntricket är en feministisk pod med Cissi Wallin och Lady Dahmer. Den får mig att tänka mycket och diskutera med min man. Gillar särskilt avsnittet om ätstörningar.

Förlossningspodden behöver kanske inte presenteras särskilt eftersom jag redan skrivit så mycket om den. Men ändå: det är en pod där föräldrar får berätta om sina graviditeter, förlossningar och omvandlingen till att bli förälder. Allt lett av kloka doulan Emma.

Genushistoriepodden är en pod som tar upp olika sällan berörda ämnen inom historia. Ofta om kvinnor. Alltid med genusperspektiv. Jag blev främst tagen av serien om att föda barn (är någon förvånad?) och lärde mig massor.

Longest Shortest time är en amerikansk pod om föräldrarskap och allt runt omkring det. Du får höra ärliga, ovanliga, mångfacetterade berättelser från föräldrar och barn. I love it! Det är som att världen vidgas lite för mig när jag får höra hur olika det kan vara. När jag är som allra mest frustrerad mitt i natten av behöva vagga, amma eller skumpa IGEN brukar jag lyssna på ett avsnitt. Och massa andra tillfällen också.

Pampers barnvagnspromenader ger dig råd. Ibland spyr jag på det men ibland är det också rätt vettigt tycker jag. Men Louise Hallin som är ”experten” som säger sitt är väldigt barnfokuserad så ibland får jag som lyssnare vara noga med att lägga till mig själv som person.

Stuff mum never told you har jag precis upptäckt och är helt överväldigad av mängden avsnitt med intressanta ämnen. Det är mycket forskning, historiska perspektiv och sånt och fokus är kvinnan i samhället. 

Politiska spelet kommenterar svensk politik rappt och klurigt. Det var länge en helgfrukostfavorit här hemma men nu har nästföljande pod tagit över den ritualen.

USA-podden kommenterar amerikanska soppan. I dessa dagar har de fullt upp och ofta hör man ”igår var vi helt säkra på att detta skulle bl den stora snackisen men så hände DETTA!” Det är läskigt rafflande med allt som avhandlas.

Tyngre rubriker går igenom veckans hälsorubriker och granskar ingående studier som sammanfattas i små notiser i tidningarna. De tar min hand och vägleder mig i floderna av överdrivna rubriker och feltolkade slutsatser. 

Temat på poddlyssnandet är alltså föräldrarskap, hälsa, feminism, genus, kvinnan, historia, politik och USA. Sen lyssnar jag väldigt mycket på P1 och ibland någon P1 eller P3 dokumentär men de är ofta så deppiga och ibland obehagliga (fallet Bobby vinner stort, klarade inte av att lyssna klart) så jag pallar bara små doser. Ring P1 är mer lättsmält och är på här nästan varje dag.

Slutet närmar sig

Snart är det sommar. Det betyder att T blir ett år gammal om två månader. Och att min föräldraledighet tar slut. Det känns märkligt.

Flera saker ska dock hända innan dess. Jag ska få ett jobb. Har sökt ett par men inte fått nåt ännu. Försöker vara cool. Det kommer bli bra. Men kanske ganska sent. Vi ska dra ner på amningen och helst ta bort nattamningen helt. T ska börja acceptera pappa på natten. Gärna också till nattningen. Med detta försöker jag också vara cool. Det kommer bli bra. Men kanske ganska sent. 

Jag tänker att jag ammar henne ett tag till och väntar och ser om det kommer något bättre läge än det är nu (förkyld och närhetstörstande). Jag hör råd om att ”om ni inte vänjer henne nu kommer hon aldrig…” men jag tänker tvärtom. Vänta så länge jag pallar så att hon hinner bli så gammal som möjligt tills jag måste ta ifrån henne bröstet.

Fler garderobstips

Lyssnade på den amerikanska underbara podden Longest Shortest time avsnitt 56 som handlar om kroppen efter att ha fött barn som jag skrev om nyss.

Moderedaktör Jane pratar om tiden efter att ha fått barn som en chans att byta stil. Jag har tänkt mycket på att jämföra graviditet-förlossning-småbarnsliv med eventuell amning med pubertet. Jag har hittat en del likheter.

1. Hormonella förändringar som förändrar hur din kropp fungerar och ser ut. 

2. Identitetskris. Eller i alla fall förändring.

3. Humörsvängningar.

4. Omvärlden bemöter dig på att annorlunda sätt än innan.

Allt detta är rätt jobbigt (för de flesta, för en del är det liksom vad de gått och väntat på hela livet och bara helt fantastiskt) och det är lätt att längta tillbaka till tiden innan. Kroppen innan. Men pubertetskids växer så enormt mycket att det inte är görbart att komma i kläderna från innan puberteten. Kvinnorna som fött barn ska dock både vilja ha på sig dem och passa i dem. Och där gillar jag Janes inställning. Hon försöker få oss att inse att vi nog inte ens vill ha de där gamla kläderna. De är passé nu. 

Hon tipsar också om att gå till en badstrand med alla möjliga människor (alltså inte en sån där spännis-strand) och titta på hur andra människor njuter av att kunna gå barbenta och bada halvnakna med sina olika kroppar. 

Jag minns mitt liv i Malmö och hur jag några gånger gick till kallbadhuset och tittade på alla nakna kvinnor som solade och badade. (Ja, jag badade och solade också.) När de låg där alldeles nakna och var så nöjda kände jag verkligen hur vackra de var allihopa. Det tycker jag är #ensundaremammapepp. 

Prata om moderskap!

Jag skrev ju om boken Det heliga jävla moderskapet vars budskap är att visa en ärligare mer nyansrik bild av moderskapet. Nu hittade jag en så bra artikel från New York Times som handlar om hur viktigt detta är! 

When people have more insight into their emotions, they can be more in control of their behaviors. So even when the focus remains on the child, understanding the psychology of pregnant and postpartum women can help promote healthier parenting.

Alltså om vi pratar ärligt om föräldraskapet är det lättare att få till ett vettigt, hållbart och balanserat föräldrarskap.

There’s also the ideal mother in a woman’s mind. She’s always cheerful and happy, and always puts her child’s needs first. She has few needs of her own. She doesn’t make decisions that she regrets. Most women compare themselves to that mother, but they never measure up because she’s a fantasy.

Den där i absurdum självuppoffrande mamman är ingen bra förebild men den finns tyvärr så inpräntad i vår kultur att det är svårt att värja sig. Den där välbekanta berättelsen om ”mamma som är min största idol, hon gav upp allt för oss barn!” är rätt sjuk egentligen. Om en mamma som bara är mamma. Och som är helt jävla övermänsklig. 

Mothers will feel guilty because they’re always making challenging and sometimes impossible choices. At times they are required to put their own needs over those of their child. Most women don’t talk about feeling ashamed because it’s usually about something that they don’t want anyone else to know. Shame is the feeling that there’s something wrong with me. This is often the result of comparing yourself to an unrealistic, unattainable standard.

Alltså vi måste prata om det. För när vi upptäcker att andra mammor känner likadant lättar skammen. Men det är också viktigt att gräva i vad det är som är svårt.

Knowing the causes of distress and feeling comfortable talking about them with others is critical to growing into a well-adjusted mother. It will help new mothers and those around them to acknowledge that while postpartum depression is an extreme manifestation of the transition to motherhood, even those who do not experience it are undergoing a significant transformation.

Det är lätt att fastna i tanken att du som mamma antingen blir deprimerad eller tycker allt är fantastiskt medan den stora massan förstås rör sig däremellan. 

Artikelförfattaren kommer ut med en bok i ämnet i år!

Sugblåsor revival!

När T började amma på sjukhuset fick jag först blåmärken och sår. De gjorde ont men läkte ganska snabbt med vädring, bröstmjölk och mycket trixande med hennes tag. Men sen började något värre. Det gjorde så fruktansvärt ont. Under utdrivningen grät jag ofta och sen gjorde det långsamt mindre och mindre ont. 

På bröstvårtorna såg det ut som små vita blobbor och jag trodde att det kanske var vit propp. Men så blev de röda. Och gula. Och gick liksom sönder och lämnade hudfransar. Jag fattade inte vad det var men hittade mitt sätt att hantera det.Det blev sen långsamt bättre under kanske fyra veckor. Min kur var att tvätta av bröstvårtan med vatten efter amning (noga med hygienen under tvätten!) och sen vädra tills den var helt torr och inte gjorde ont mer. Om jag smörjde med bröstmjölk sved det och gjorde ont. Så få lager tyg som möjligt över brösten var skönt. När jag visste att det skulle dröja till nästa amning smörjde jag 1-2 ggr om dagen med Bepanthen. Och så fick hon amma det bröst som gjorde minst ont först. Då brukade det rinna lite från det onda vilket blötte och mjukade upp den sargade bröstvårtan.

Jag kommer ihåg hur jag medan jag satt och ammade och grät samtidigt läste i min amningsbok och på amningshjälpen men inte riktigt hittade en beskrivning som passade på mitt problem.

Nu har det kommit tillbaka i mild version på ena bröstet. Antagligen på grund av liggamningen på natten när det ibland är sisådär med taget. Och nu märker jag vilken skillnad det är att söka information. Nu är jag inte så trött, så nybliven mamma, så förvirrad och vilsen och har inte så ont på så många ställen. Så nu när jag sökte information förstod jag ganska snabbt att det är sugblåsor jag har och har haft.

Såhär skriver Lisen på babybaby:

Man kan ha små sår på bröstvårtorna även om bebisen gapar för kung och fosterland och tar ett optimalt tag. Dessa sår kallas sugblåsor och kommer av den plötsligt ökade friktionen på huden som den inte är van vid. Blåsorna blir efter ett tag ofta blodfyllda och får så småningom sårskorpor. Sugblåsor kan också göra rejält ont i början men är i regel helt borta inom ett par veckor när huden har tjockat på sig.

Och såhär skriver Sagogrynet:

Små sugblåsor på bröstvårtorna är ett vanligt, men smärtsamt, problem de första dagarna. Dessa kan innehålla vätska, mjölk eller blod och är ofarliga. Var noga med din handhygien och att barnet har ett tillräckligt stort tag, då bör de läka av sig själva inom de två första veckorna. Smörj gärna med bröstmjölk efter varje amning, bröstmjölken återfettar och läker. Om sugblåsorna inte skulle läka kan det vara en bra idé att kolla upp så att det inte har kommit in bakterier.

Båda dessa utmärkta källor för info om amning (läs gärna hela inläggen jag saxat ur!) hade jag tyvärr inte hittat då jag fick min första omgång blåsor. Men jag förvånas över att min bvc-sköterska inte anade vad det kunde vara då det verkar vara väldigt vanligt.

Denna omgång har jag inte alls lika ont, vet hur jag ska hantera problemet och vet att det kommer gå över. Jag ömmar över minnet av stackars gråtande mig som hade så fruktansvärt ont. Jag känner mig stolt över att jag härdade ut och inte gav upp amningen. (Fast om det hade fortsatt att göra så ont som det gjorde någon längre tid hade jag slutat amma.) Tänk vilken gåva jag gav till min dotter som älskar att amma och som mått så prima av mjölken. 

Garderoben och jag

Kommer ni ihåg att jag skrev om hashtaggen #mammapeppen (alltså bantning) och tyckte det var så opeppigt? Och att jag hittade på egna peppråd?

Nu vill jag ge mig själv ett nytt peppråd om mina kläder.

Alla tider i livet, hur du än ser ut, ska du se till att du och garderoben är vänner. I garderoben ska du bara ha kläderna du vill ha på dig! Om du vill ha kvar kläder som du tänker kommer passa en annan gång exempelvis när du inte är gravid längre, så ska de inte ligga längst fram i garderoben och störa dig! Ursäkter som ”det är bara en kort tid” eller ”jag kommer nog snart ha annan form/storlek/sätt som kroppen fungerar på” godtas inte. 

Detta kan leda till att du endast använder ett fåtal plagg, bara bär klänning/leggings/jeans eller shoppar varje gång din kropp förändras. Det är okej. Bara det känns bra när du öppnar garderoben. 

Jag har idag lagt ett antal timmar på att prova byxor. För byxorna ska ju passa min kropp och inte tvärtom. Jag fick prova ganska vilset eftersom jag inte alls visste vad jag skulle ha för modell längre. Den där modellen för en rund och mjuk mage och en platt liten blyg rumpa, vilken är det? Ett tag trodde jag att det kanske inte fanns några byxor till min kropp. Men till slut hittade jag ett par som sa ”precis en sån kropp ska du ha.” 

De fick följa med hem och ligger nu längst fram i garderoben. Det känns bra.