Uppgradering av bärdonen

För att slippa skrik och gråt är det nu nästan regel att ha dottern på ryggen när det ska lagas mat om ingen annan vuxen kan ägna sig åt att roa henne. Maken har oftast kunnat slippa undan de situationerna men när jag stack ut en kväll blev det uppenbart för honom att han måste kunna få upp henne på ryggen själv. Och han får inte till det. Når inte. Vågar inte. Så vi tänkte att vi borde prova med sele. Drog på en bärträff i stan och kom fram till att Ergobaby original passar hans kroppstyp bäst. 

(Jag försökte undvika att prova en massa dyra underbara sjalar men smög på mig en som jag sneglat på länge: Yako yako Find the heart, och blev helt tagen. Så mjuk, med lagom stretch och så snygg. Som en bättre trikåsjal som passar både små och stora. Men dyr.)

På kvällen hittade jag en annons med en tjej som hade en Ergobaby och ville byta till ringsjal. Länge har jag tänkt att det kommer komma en tid för ringsjal men egentligen har jag lika länge känt att ringsjal inte är för mig. Snedbelastningen funkar inte helt enkelt. (Maken ratade den direkt då han inte upplevde det lätt och smidigt att spänna den.) Men den där aversionen har jag inte vågat erkänna förrän jag såg annonsen; chansen att lätt kunna byta bort eländet fick mig att känna lättnad. Tjejen med annonsen ville gärna ha sjalen och jag krävde bara en liten mellanskillnad. Det var nog ett kap för henne. Men det blev så bra. Maken kan nu få upp henne på ryggen utan hjälp. Och jag använder selen varje dag trots att jag känner att jag skulle vilja dra åt och justera den mer än vad som är möjligt. Just vid matlagning är det perfekt. Hon kan luta sig hur mycket som helst och det är annan belastning jämfört med sjal. När det ska sovas är det dock sjal som får ta över. Och när jag ska bära länge blir det också sjal. Och på natten blir det också sjal.

För just nattning har jag längtat efter en kortis. Så att det räcker lagom till en enkel ryggsäck och inte blir långa svansar att hålla reda på. Samtidigt har jag grät mig över att jag inte riktigt funnit användning för vår Hoppediz (kort om den skriver jag här) nu när jag bär på ryggen och hon är tyngre. Den är för sträv för dubbel ryggsäck men för lång för enkel ryggsäck. Så efter mycket funderande bestämde jag mig för att korta den. O vad läskigt det var men så bra det blev. När sydde sömmarna på symaskinen gjorde det långsamt och supernoggrant. Det kändes så högtidligt att sy i en sjal. 

Jag mätte mig fram till att det skulle vara en fyra, alltså 3,7 meter lång, och nu används den till nattning varje dag. Ibland flera gånger.

Annonser

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s