Skillnader mellan mammalediga och pappalediga

Min man är pappaledig på heltid sedan i juni och har haft lite kriser nu på det sista. Efter mycket om och men har vi kommit fram till att hans dåliga mående beror av känslorna och hur han trivs eller snarare inte trivs med att vara pappaledig. Nu är det lite bättre efter samtalshjälp och olika strategier för att göra pappalivet roligare och sömnen bättre.

Planen var att jag skulle vara hemma i ett år och sedan han i ett år till och så kommer det också bli. Det är få i vår umgängeskrets som har gjort på det sättet. Få pappor som är hemma längre än 6 månader och få mammor som är hemma kortare än 9 månader (de flesta ett år). Vi har börjat fundera mycket över skillnaden mellan att vara mammaledig och pappaledig. Och märk väl att nu skriver jag om heteropar med ett barn eftersom det är de jag tycker mig kunna säga nånting om.

Mammalediga

Mammorna får chockstarta föräldrarlivet med oförutsägbar och ibland traumatisk förlossning efter lång och eventuellt traumatisk graviditet. Sen ska kroppen läkas och så ska du försöka dig på amning samtidigt helst. Och om du inte ammar ska du få kläm på flaskmatning. Dagarna och nätterna omkullvälts och mamman tvingas att lära sig att nedprioritera sig själv och sina behov till ett minimum. Efter de första tio dagarna är du oftast själv på dagarna och även om du själv är väldigt svag och i andra skulle varit sjukskriven förväntas du nu ensam ta hand om ett spädbarn du inte känner. Jag tror att många mammor kan mötas i denna extrema och lätt absurda situation och känna gemenskap och nyfikenhet på andra mammor.

Mamman går med barnet till BVC regelbundet. Där finns tid och plats att prata om barnet och föräldrarskapet. Ofta ordnas föräldragrupper där mamman får träffa andra mammor.

I början när barnen är väldigt små är det mer självklart vad man ska göra. Du har ofta fullt upp med att få bebisen att äta och sova och hinna med detsamma för dig själv.

Många mammor är hemma i ett år. Det tror jag bland annat gör att många orkar lägga tid på att skapa nya relationer till andra mammor. Och så hinner du bli riktigt trött på att inte ha någon vuxen att prata med på dagarna. På kvällarna kan det också vara rätt körigt med stafettamning, kvällsoro och oändliga nattningar och därför svårt att hinna prata med partnern.

Mammor har ofta många andra mammor att härma/jämföra sig med i sina egna mammor och mammor i film, böcker, berättelser. Det finns många scener med mammor med små barn men också stora.

Kraven på mammor från samhällets sida är totalt orimliga. Du ska vara mer perfekt än du nånsin behövt vara tidigare. Smal (du är väl inte gravid fortfarande höhö!), välklädd och piffad (hon kan ju inte sunka ner sig totalt bara för att hon fått barn!), glad och lycklig (du har ju blivit mamma!) samt ansvara för de små områdena (obs ironi!) föräldrarskap, uppfostran, balans mellan föräldrarskap och lönearbete, relationen till partnern samt förstås hemmet (det ligger ju i dina gener). Din insats tas för givet och ger inte upphov till någon särskild uppmärksamhet eller uppskattning från omgivningen. Förutom om du inte lever upp till kraven förstås. Då får du uppmärksamhet.

Pappalediga

Många pappor är hemma kortare tid än mammorna. Ofta max ett halvår. Papporna måste ofta anpassa sig mer efter förskolestarten så att den blir vid en bra tidpunkt. Det är kanske inte när det passar pappan. När pappaledigheten blir kort verkar en del pappor nedprioritera att bygga nya relationer med andra föräldrarlediga. Och de kanske inte hinner bli riktigt så desperata i sin längtan efter vuxenkontakt som de långhemmavarande mammorna. När barnet är äldre brukar inte situationen vara lika extrem längre och det finns ofta luckor och tid för vuxensamtal på kvällarna samt att få barnpassning och komma ifrån. Sen finns det ju en del forskning som visar att män är betydligt sämre på att bygga och vårda relationer.

När barnet är ett år och pappan ska börja vara hemma är det ofta ett rörligt, snackigt och lite mer självständigt barn att ta hand om. Skönt eller kaosigt? Inte lika extremt i alla fall som en enmånaders som ska amma hela tiden och vill ha konstant närhet. Friare. Men det barnet kräver mer initiativ från den vuxne. Och det finns plötsligt så mycket val. Vad ska man göra egentligen? Vad gör en ”bra” förälder med sin ettåring?

Då kommer vi till nästa svårighet: förebilder. Det är betydligt vanligare med frånvarande fäder än frånvarande mödrar. Många pappor verkar sakna förebilder. I media finns en del bilder av pappor, men då ofta med äldre barn. De gör roliga saker ihop. Men den där pappan som diskar med en ettåring som kravlar runt benen är en pappa som sällan avbildas. Om han gör det är det ofta på ett skämtsamt sätt.

Pappan förväntas inte ta det största ansvaret för varken barnet, hemmet, relationen till din partner eller balansen mellan föräldrarskap och lönearbete. Han anses faktiskt ganska dålig på det. Kanske till och med olämplig. Han kan få både uppmärksamhet och uppmuntran för helt självklara moment i föräldrarskapet, eftersom du inte förväntas göra det och inte heller bra. Det känns nog inte så kul.

Sammanfattning

Det finns olika förväntningar på mammor jämfört med pappor. De flesta mammor är hemma med barnet i början medan pappan senare. Livet med en nyfödd jämfört med en ettåring är väldigt olika. Min teori är att mammor utifrån dessa förutsättningar oftare blir stressade supermänniskor med mammavänner medan papporna oftare blir vilsna och ensamma. Vad tror du?

Annonser

Julen 2017

Oj vilken skillnad det var att fira jul med en springig ett-och-etthalvtåring jämfört med en mammig halvåring! Under förra årets juldagsmiddag med sedvanligt stort antal gäster hängde jag mest i sovrummet och försökte lugna stressad T som vägrade sova och äta. Nu däremot var hon mammig första timmen av middagen för att sedan helt ignorera mig och pappa och drog istället runt med farmor och farfar och hade så kul med dem resten av kvällen. Vi hann både äta mat och spela spel med de andra vuxna!!! 

På själva julaftonen var vi också ett stort sällskap eftersom vi firade med makens familj (vi kör varannan jul) och det tyckte T var helt okej. Det kom en jultomte som vi spanade på. Men mest spanade T på katterna. Både där vi var på själva julmiddagen och hemma hos farmor och farfar smög varsin barnrädd katt som T förtjust skrek efter varje gång de vågade visa sig.

Den 27e firade vi med min familj. Vi åt upp resterna från allas julbord och kusinerna lekte mer och mer ju längre vi var där. (Så vi vuxna hann snacka skit och några smuttade på konjak till slut.) 

Slutligen är jag väldigt nöjd med att inte vara så låst vid T denna jul och det var så jämförelsevis få julklappar som delades ut. Tyvärr sov T riktigt dåligt och på grund av makens hälsa fick jag vara den som tröstade. Men jag har fått sovmorgon varje dag i alla fall.

Året 2017

Jag lånar årsredovisningen från UnderbaraClara. Det är som att jag har ett gömt behov av att sammanfatta året nu runt jul. Det känns rehabiliterande och viktigt. Så nu gör jag det.

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut? Började jobba efter föräldraledighet. Lärde mig segla en större båt (7,8 meter). Var hemma med en halvåring till ettåring. Ordnade mitt första barnkalas. 

Genomdrev du någon stor förändring? Ja. Slutade amma, började jobba efter föräldraledighet och sa upp mig från det jobbet.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej, men systern ska få sitt andra barn i början av 2018, så det kanske blir redan detta året?

Vilket datum från år 2017 kommer du alltid att minnas? 21 juli då vi firade T:s första födelsedag. Det blev på sommarstället med alla släktingar där och det känns som att det får bli en tradition. Det regnade och vi dansade ringdans runt i huset. Vi missade nämligen dansen runt stången på midsommar så vi gjorde det då istället. Syssling spelade fiol. Kusinen blev förskräckt och sa ”Nu räcker det!” till sysslingen. 

Dog någon som stod dig nära? Ja min farmor dog till slut några år innan hon hann bli hundra. Hon var väldigt viktig för mig som barn och jag sörjer henne. Eller kanske mest vår relation under min uppväxt för som vuxen var hon inte alls samma stöd och förebild, snarare tvärtom. 

Vilka länder besökte du? Inga utom Sverige. Längsta resan var till Malmö och det var en pärs. Jätteroligt men också jobbigt. T åt väldigt lite och sov dåligt. Vi fick uppleva hur lite man kan göra på ett hotellrum med ett barn som äntligen somnat. Ingenting typ.

Bästa köpet? Medlemskap i ljud- och e-bokstjänst. Så smidigt! Och delägarskap i en segelbåt. Kan knappt tro att det är sant att vi vågade. 

Gjorde någonting dig riktigt glad? När maken kunde börja natta och trösta på natten (när hon var ett år ungefär, alltså i somras). Det var helt fantastiskt! Och när vi äntligen kände att vi vågade segla i vår båt utan sällskap av vår delägare som haft båten några år innan vi köpte in oss.

Saknar du något under år 2017 som du vill ha år 2018? En sommar med bad, mycket utevistelse, fina stunder på sommarstället och hos svärföräldrarna. Och segling! Jag vill ha mer!

Vad önskar du att du gjort mer? Lyckats sova. Oj vad jag skulle behövt det. Hela året har varit ett riktigt kasst sovår. Jag önskar också att jag hade orkat fortsätta träna under hösten.

Vad önskar du att du gjort mindre? Jobbat. Så ovärt att lägga så mycket tid och tankemöda på det där jobbet. 

Favoritserier från året som gått? The Expanse och The Orville.

Bästa boken du läst i år? Vända hem an Yaa Gyasi. Det är en märklig släktkrönika som i alla led påverkas av slavhandeln. Vi får möta alla möjliga sidor av myntet och efteråt känns det som att jag har levt flera liv. Matt och mållös lämnade boken mig. På bokcirkelträffen när vi skulle diskutera boken visste vi inte riktigt vad vi skulle säga förutom att vi var helt tagna. Så kan det vara med riktigt bra böcker. Det finns inget att diskutera.

Största musikaliska upptäckten? Hur viktig min kör är för min självbild. När jobbet svajade tvivlade jag plötsligt på hela mitt jag. Då var det så skönt att gå till kören och känna att jag duger och är bra.

Vad var din största framgång på jobbet 2017? Att jag bad om hjälp när jag mådde dåligt på jobbet och sen faktiskt tog steget och sa upp mig.

Största framgång på det privata planet? Att vi vågade köpa in oss på en segelbåt och sedan lärde oss segla den. Vilken dröm va! Sen var vi också väldigt duktiga på att inte hetsa upp oss över att det inte blev så många segelturer. 

Största misstaget? Att jag tog det här jobbet. Aldrig mer ska jag ta ett jobb på en skola mitt i en flytt. 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Mycket ledsnare. Det var väldigt längesen jag mått så dåligt som jag mått detta år (främst hösten). Senast var nog tonåren och när min pappa dog.

Vad spenderade du mest pengar på? Mat? Till slut tog vi steget och började handla mat på nätet. Det är dyrare men så värt pengarna. Och så båten då.

Något du önskade dig och fick? En sommar med mycket bad med T. Det blev betydligt mindre i hav och sjö än jag tänkt och väldigt mycket mer i balja på balkongen. Fast där fick ju bara T plats…

Något du önskade dig och inte fick? En positiv återgång till arbetslivet.

Vad gjorde du på din födelsedag 2017? Var på jobbet. Barnen sjöng för mig och det var rätt mysigt. På helgen överraskade maken med att ha fixat barnvakt och bokat på bord på superfin restaurang. Det var magiskt!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Om jag hade börjat med att jobba 80% och på en mer stabil arbetsplats. Om om min kära dotter kunde sova bättre och kanske i egen säng…

Vad fick dig att må bra? Att vara med min familj.

Vem saknade du? Min pappa. Saknar honom alltid extra mycket när det händer mycket saker i mitt liv. Då vill jag prata med honom. Och så saknar jag mina vänner i Malmö. Jag är riktigt dålig på att hålla igång relationer med folk jag inte träffar regelbundet och ofta. Jag saknar att gå i skogen med mina fina vänner och diskutera livet. För det är så jag trivs. Inte med att prata i telefon.

De bästa nya människorna du träffade? Några av kollegorna på det hemska jobbet var faktiskt riktigt bra personer som jag ska försöka hålla kontakten med.

Mest stolt över? Att jag vågade säga upp mig. Och att jag vågade lita på min förmåga som seglare och ta kommandot när vi seglade.

Högsta önskan just nu? Att få sova och lägga hösten bakom mig.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Segla mer. Jobba mindre. Jobba i förskola istället för grundskola. Träna mer. Sova mer?

Vi var på fest!

Ja du läste rätt. Vi var på fest i helgen. Många timmar. Sent. Och T var med farmor och farfar. 

Vi hann prata strunt utan att bli avbrutna, äta mat långsamt, dansa till swingmusik och inte vara orolig över att T skulle vråla mitt i nåt fint tal. Det var nämligen både namngivning av en ettåring och en ett år sen bröllopsfest. Det var högtidligt, innerligt och kärleksfullt och jag satt tårögd och kramade min man. 

När vi kom hem till farföräldrarna strax efter elva skulle de precis ringa hem oss pga gråtfest (farmor) eller definitivt mötts av sovande barn om vi kommit en kvart senare (farfar). 

Ett år idag!

Tänk att det gått ett år sedan hon kom ut ur mig. 

Det har inte gått snabbt. Det har varit ett långt händelserikt och riktigt jobbigt år. 

Det blir roligare och roligare med T. Och mest lättare. Hon sover bättre, äter bättre och blir roligare att leka med ju mer hon kan kommunicera. 

Vi spenderar veckan på sommarstället och det är en dröm att få hänga här med släkt och familj, bad och ett stort hus med massa prylar. Här finns det många vuxna och barn att interagera med. Personer som finns där i vardagen. Det är lyx och jag är så glad att hon får uppleva det och ska få fortsätta uppleva det under sin uppväxt. 

Idag ska vi ha kalas här i huset och bjuda alla på korv och glass. 

Mobilpaus

T ordnade så att jag fick lite paus från min smarta telefon. 

Maken ringde just när jag stod högst upp i trappan. T på ena armen plus påse. Tar upp mobilen i andra handen. Hon sträcker sig efter diamanten, jag försöker kompensera för tyngdförflyttningen, hålla undan mobilen och samtidigt prata med maken. Slutar med att hon får tag på mobilen, jag får loss den ur hennes grepp men måste ju också hålla balansen för oss båda och tappar därför telefonen som studsar ner för trappan. Skärmen blev som ett blågröna skimmer.

Jag blev så förvånad att jag inte visste vad jag skulle göra. Vi gick och badade i Plaskis. Sen när maken kom grät jag lite. 

Fem dagar senare har jag min telefon igen. FEM DAGAR! 

Under dessa fem nätter har jag verkligen verkligen saknat distraktionen när humöret störtdykt. På dagarna har det varit irriterande att inte kunna kolla och fixa allt jag brukar göra via telefonen. Men också lite skönt. Lite långtråkigt och samtidigt kul. Lättare att vara i stunden. Och jag känner att alla poddar och bloggar och nyheter jag följer för att inte bli så sjukt uttråkad också kanske stressar mig ibland. Vet inte om jag kommer ändra mitt mobilbeteende dock… Vi får se…

Barnvakt!

Idag var vi på date jag och maken, med anledning av att vår bröllopsdag (vi har en sån!) är imorgon. Vi var borta nästan tre timmar medan T var med farmor och farfar. Det är första gången vi verkligen lämnar byggnaden tillsammans utan barnet med. 

Det var lite nervöst och vi fick hålla oss från att ringa hem men det gick över all förväntan. Jag undrar vilka som var mest glada över att det gick superbra, vi eller dom?