Stökig juldag 

Efter en fantastiskt trevlig julafton åkte vi till Orust för att fira med makens släkt. Och då blev jag ännu mer glad för gårdagen. Idag var T ledsen och blev rädd för alla människor som nyfiket tittade på henne. Vi var ungefär tjugo personer. Och när hon är ledsen och orolig vill hon bara vara hos mig. 

Vi hängde ganska mycket i sovrummet. Där var det också svårt att amma först för tapeterna var ju sååå spännande. Det tog sin lilla tid…Och även fast jag tycker väldigt mycket om hela denna lilla släkt längtade jag hem till allt bekvämt, beprövat och smidigt där T blir lugn och äter och somnar lätt. Nu ska vi se om jag får sova något inatt…

Introvert jul

Jag är introvert. Jag får alltså inte energi av att umgås i stora sällskap och föredrar djupa invecklade samtal med få och bekanta personer framför ytligare korta samtal med många människor. Med ett litet barn har min personlighet blivit ännu tydligare eftersom grundläget är att jag redan har fått lägga ganska mycket av min energi på min dotter. Det är nog därför jag kan tycka att det är ganska skönt att vara hemma med henne utan att träffa någon alls några dagar i veckan.

Jag är ännu mer kräsen med sällskapet nu när T är med jämt. Orkar inte stora sällskap alls. Nya människor är bara kul i små små doser, gärna då i kända miljöer. Fast helst vill jag bara vara med folk jag känner mig superbekväm med hela tiden. 

Nu på julafton var det perfekt. Det var jag och maken och dottern, syster och svåger och systerson, mamma. Inga fler. Vi var i systerns stora hus med många rum. Det var så lugnt och trevligt. Jag hann landa och andas och njuta. Dottern hann vänja sig vid sällskapet och ville till slut peta på dem.

Det var en riktigt fin julafton. Vi grundade med att inte stressa dagarna innan men ändå hinna med det vi hade planerat. Vi hade tagit på oss lagom mycket av julbordet och sänkt ambitionerna på julklapparna. På julaftons morgon såg vi på julkalendern och jag grät åt det lyckliga slutet. Sen åkte vi tidigt till min syster för att umgås hela dagen och ändå hinna gå promenad. Där blev det god mat i tre sessioner och inte för mycket (då måste jag smaka allt och så blir det för mycket). Kusinerna möttes över ett leksaktåg och härmade varandra intensivt. Systersonen fick uppleva första tomten (min mamma) som kom med lagom många paket. Vi sjöng och spelade tillsammans hellre än bra och det var kul inte minst för att barnen uppskattade röjet. Men bäst var nog ändå känslan av lugn och att vi hann umgås och leka och prata om både allvar och trams. Det passade denna  introverta mamma utmärkt. God jul!

Ny bil!

Äntligen fyra dörrar på bilen! 

För jag tror två år sedan köpte vi en gammal tvådörrars Golf. Främst var det för att maken skulle ta det där körkortet och därför ville vi ha en liten skruttig bil att övningsköra i. Jag blev handledare trots min ringa effektiva tid bakom ratten (det enda som räknas är ju hur länge du haft kortet) och vi körde och körde och körde. Det var ganska tradigt med all övningskörning, det blev fem uppkörningar, men rätt trevligt att ha bil. För att göra övningskörandet roligare såg vi till att åka till olika fina platser. Vi hade en liten bok med säkert 100 olika promenadställen runt Göteborg. Vi hann beta av en hel del av dem.

När vi skulle till IKEA, sommarstället, makens föräldrar eller kanske oftast till Ica maxi var det väldigt väldigt befriande att ha bil. Och under min jobbiga graviditet kunde jag unna mig att åka bil till jobbet. Skönt när illamående, trötthet och bäckensmärtan gjorde att bussen blev en väldigt stor ansträngning.

Men nu med babyskydd och barnvagn och den där föräldraroron blev det jobbigt med den lilla lilla bilen. Så när maken äntligen lyckades styra sina nerver och kamma hem körkortet bytte vi upp oss till en alldeles underbar begagnad kombi: en betydligt nyare, rymligare, mer lättkörd och säkrare Skoda Octavia. Vi är så nöjda och känner oss väldigt vuxna. Men lite sorgligt är det att säga adjö till den lilla Golfen som varit med om så många märkliga utflykter. 

Ljudmiljön

Jag funderar över ljuden som aldrig förr. Lägger märke till en massa ljud som jag annars sållar bort. Som ljudet i ett köpcenter, vår bil, i en spårvagn eller ljudet av att steka bacon.

Det verkar helt okej med ljud för T bara de är ihållande. Plötsliga starka ljud är obehagligt men det tycker ju också jag. Top 3 av hemska ljud är soda streamern, någon annans nysningar eller värst av allt är när mamma snyter sig. Speciellt under amning, då sliter hon sig loss från bröstet, sträcker armarna rakt upp i luften och tittar förskräckt mot källan till ljudet. Fy!

Att njuta av städning 

Jag minns när min kollega berättade om när hon besökte sin syster som bor i en annan stad. Kollegan hade lovat att passa deras tvååring när hon var där och det gjorde hon så gärna. 

Hon berättade att hon då blev så förvånad över vad som hände när hon lekte med systersonen. Hennes syster och hennes man, som ständigt led av sömnbrist och annars älskade att sitta i soffan och dega, var nu som duracellkaniner. De flängde runt i huset och fixade och donade oupphörligt tills sonen behövde dem. Och det konstigaste var att de verkade så glada, sa kollegan.

Och nu förstår jag verkligen deras prioritering. Tänk att få en längre sammanhängande tid att bara fixa vad du vill tillsammans med din partner!

Varken jag eller maken är särskilt förtjusta i att städa men så hade vi bestämt oss för att söndag skulle bli städdag. T dinglade i sjalen på pappas bröst och jag kunde städa järnet. Maken städade också, men mest saker i midjehöjd. Och som jag njöt av att kunna fokusera helt på städningen. Jag passade på att organisera om i den där hyllan med alla konstiga prylar, rensa i kylskåpet och plocka undan allt som samlats på märkliga platser i köket. Och så dammsög jag noggrant med snabba yviga rörelser så att svetten rann längs med ryggen. Det kändes alldeles fantastiskt skönt att få göra fint efter att ha gått hemma i en lägenhet som bara blivit smutsigare. Och så tillfredsställande att få fixa de där grejerna som jag gått och tänkt ut på dagarna men inte orkat göra med en bebis på magen. 

Och då kände jag att jag verkligen förstod min kollegas systers rännande runt i huset. Det är mycket en bebis kan förändra. Som att få mig att njuta av städning. Men jag lovar, det ska inte bli för ofta. Vi kör ju allergifritt hem ju 🙂 (läs ostädat).