Min känslomässiga upplevelse av att bära på mage jämfört med att bära på rygg

Det var när jag läste Lisens mycket informativa inlägg om att bära på ryggen som jag förstod vad jag känner inför att bära på mage respektive ryggen. Bärandekonsulten Franziska Federle kommenterar att det kan vara skönt att bära på just ryggen om man lider av förlossningsdepression:

”Att bära på rygg är ett bra sätt att vara nära utan att vara jättejättenära”, säger Franziska Federle och fortsätter:

”Väldigt mycket närhet med barnet kan vara överväldigande när man känner sig deprimerad. Samtidigt hjälper närhet till att läka ut depressionen. Bärsjal eller mei tai på rygg kan vara ett bra verktyg då. Man har barnet nära men blir inte lika överväldigad som när barnet är i ens famn.”

Jag upplever samma sak fast jag inte är deprimerad. Ett tag bar jag väldigt mycket för att det var enda sättet att få henne nöjd och sova. Det fanns liksom inget slut på bärandet. Jag fick ont. Det var svettigt. Tungt att andas. Opraktiskt när jag försökte göra något. Och jag var sååå trött. Det var allt ifrån mysigt. Jag är en sån där person som vill ha ganska stort personlig space. Det köper inte min dotter. Det kändes som någon slags tortyr ibland fast den tanken vågade jag inte låta komma fram då. Jag kände mig kvävd, låst och som att det aldrig skulle ta slut. Lite som graviditeten. Stor mage.

Nu när jag är starkare, får sova lite bättre, nästan uteslutande bär under sovpass som pågår max en timme är situationen såklart väldigt annorlunda. Men att jag bär på ryggen påverkar också. Det är så mycket lättare att göra något, exempelvis laga mat, äta, tvätta eller städa. 

Men viktigast är nog känslan. Jag känner mig fri. För den här ungen ger mig ingen rast förutom när någon annan är med henne. Ibland har jag kunnat sätta mig på en bänk när hon sover i vagnen, om det är rätt del av sovpasset. Men inomhus kan hon bara sova på mig på dagtid. Fortfarande! Men om hon är på min rygg kan jag plötsligt röra mig fritt och pilla med allt möjligt. Det känns rätt fantastiskt. Inte alls tortyr. 

Idag var jag på sjalträff och jag kände mig så cool när jag knöt upp henne på ryggen. För det är ytterligare en känsla jag har när jag bär på rygg. Jag känner mig cool. Det är en bra känsla.

Bästa bokrean!

Jag har inte fått handla på bokrean, för mig själv, på många år nu. Bott trångt, flyttat mycket, redan köpt så mycket böcker till studierna och så vidare. Jag har fått skapa en filosofi av att det inte är lönt att köpa böcker när man kan låna på biblioteket, när jag egentligen älskar att ha massor av böcker, som i mitt barndomshem. 

Minnet av när läsningen liksom släppte och började flyta för mig räcker för att bevisa vikten av att jag måste ha massor av böcker i mitt hem, speciellt om där finns barn. Det skedde en alldeles för varm (gillar inte värme över 20 grader) och tråkig sommardag på sommarlovet mellan ettan och tvåan. Jag hängde på den lite svalare nedervåningen. Bland alla böcker. Där hittade jag en smal liten bok med mitt namn i titeln. Mitt namn liksom?! Handlade den om mig då eller? Jag blev så nyfiken att jag läste hela boken den dagen fast det var en kapitelbok. Det var fantastiskt. Det hade varit kämpigt med läsningen under hela ettan men den där boken väckte mitt intresse och fick mig att orka ta ett stort steg framåt och sen var det gjort. Jag var nog mest lat. Tänk om vi inte hade haft de där många många bokhyllorna där boken gömde sig? Hur lång tid hade fet tagit innan jag fick till det?

Så ja, i hemlighet drömmer jag om att ha många många böcker. Men har låtsats som att jag är nöjd med min ytterst begränsade samling. 

Nu är det dock ändring! Nu har vi ett barn och MÅSTE ju passa på att köpa barnböcker på rean!

(Det här är inte alla) Och som jag njutit. Böcker är så okomplicerat att handla. Inte alls som kläder och skor som måste provas eller prylar som kanske gör sönder, inte får plats eller ha fel funktioner. Barnböcker är min nya shoppingfavorit helt enkelt. Måste bara ha lite fler bokhyllor också…

Två nya sjalar 

Jag har börjat bära dottern på ryggen och efter ett par gångers övande med våra långa sjuor (5,2 meter) (läs om dem här) började jag mer och mer längta efter något kortare. Det är redan rätt klurigt att börja knyta på rygg och att dessutom göra det med för lång sjal är minst sagt svettigt. 

Så nu har vi köpt två begagnade helt olika sjalar. Det blev storlek fem (4,2 meter) så att maken ska kunna använda dem för ryggknyt och för att jag gillar olika avslut som kräver lite mer tyg. Så tänkte vi. Men när de väl kom märkte jag att storlek fem nog är min basstorlek (alltså längden som krävs för att göra fwcc med knut på ryggen, länk) så om det ska gå snabbt och jag inte ska sitta ner tar jag gärna en av nykomlingarna även till magknyt! 

Så till sjalarna.

Yaro basket Emerald strl 5, 100 % bomull, 230 gsm. Den är mjuk, tättvävd och känns tunn och smidig. Inte fluffig som Yaro turtle utan mer som ett par slitna goa jeans. För trots att den är ganska tunn känns den stark. Det är lite stretch som döljer dåliga knyt men inte så mycket att knytet ändrar sig under bärande. Mittemellan glid och grepp. Det är min favorit till dubble hammock (dh) där det är två lager tyg och därför kan bli lite svårt att spänna om det är en väldigt greppig sjal. Enkel ryggsäck tycker jag dock är svårt med denna och föredrar då nästa sjal.

Yaro la vita black white hemp storlek 5, 60% bomull 40% hampa, 240 gsm. Detta är samma sjal som jag har som ringsjal. Den är inte inbruten och är därför hård och stel och väldigt greppig. Det är det som gör den perfekt till ruck, alltså ryggsäck, vilket är basknytet på rygg som folk brukar rekommendera att man börjar med. Sjalen är inte ett dugg förlåtande men när jag kämpat klart med den sitter dottern så skönt och bra. Den känns stark och dottern lyckas inte förstöra sätet utan mycken ansträngning (kallas att poppa när barnen håller benen raka rakt ner och svankar, en sjalares mardröm). Sen är den ju så vacker också.

Så nu har vi sju sjalar.

Vad tänker du på?

Ja, jag vet att det är helt fel nivå. Faktiskt år kvar tills dottern kan uppskatta en bok som denna. Men den är så fin och fantastiskt! Stod där på utgallrathyllan och väntade på mig.

Jag älskar böcker. Romaner. Ungdomsböcker. Barnböcker. Bilderböcker. Jag älskar att läsa för och med mina elever och har så sett fram emot att läsa med mitt barn. Pekböcker och de väldigt enkla böcker dottern uppskattar nu är tyvärr dödligt tråkiga. 

I smyg har jag börjat skaffa roligare böcker som vi kan läsa sen. Som den här.

Jag och maken läser och njuter och öppnar flikarna. Bilderna är så ljuvliga och får mig att känna en stor ömhet inför mänskligheten och känslorna och tankarna vi kan bära på. Här är ett exempel. Den lilla texten lyder: Hugo tänker på sin lyckliga barndom.

Jag kan bli sådär lycklig och varm på ett alldeles speciellt sätt av bilderböcker som liksom ringar in levandet som denna gör. Som någon slags självklar bildpoesi som tar tag i mig. Som riktigt bra litteratur helt enkelt.

Våra sjalar

Efter allt prat om sjalande tycker jag att det är dags att berätta om vilka vi har.

Från vänster:

1. Yaro la vita black-white hemp ringsjal. 60% bomull och 40% hampa 240 gsm (täthet). Detta är en ny sjal och ännu inte inbruten (betyder typ ingådd) men jag tycker väldigt mycket om den ändå. Den är rejäl men känns inte tjock. Den är greppig (mycket friktion) och det gillar jag extra mycket när det är en ringsjal eftersom den redan från början belastar snett. Då vill jag verkligen inte ha något tunt och glidigt. Dessutom är den så snygg! Det ska bli spännande att se hur den blir när den är inbruten och när T blir tyngre.

2. Yaro turtle yellow black storlek 7. 100% bomull 230 gsm. Detta är en begagnad sjal som är mjuk, fluffig och väldigt förlåtande mot dåliga knyt. Därför är den toppen att prova nya knyt med. Den avlastar ganska bra och har en förmåga att inte korva sig över axlarna som många andra sjalar. Den känns också lite varmare än det andra, kanske på grund av att den är lite fluffig. 

3. Moby wrap trikåsjal. Det var denna sjal som verkligen fick oss att börja sjala. Vi fick den av en gammal vän och den var fläckig och noppig men så lätt att knyta med! Sen när det blev väldigt mycket bärande ett tag och jag fick ont i kroppen vågade jag mig på (eller var desperat nog) att pröva vävd sjal igen (första försöken strax efter att vi hade kommit hem från BB gick väldigt dåligt).

4. Hoppediz small stripe Lille storlek 7. 100% bomull. Tätheten är inte utsatt på hemsidan men det är en av de gamla klassiska hoppe-sjalarna som är ganska stumma och styva. Köpt begagnad men kan nog brytas in ännu lite mer. Vi kallar den för kökshandduken på grund av mönstret men också för att den har en sån där rejäl känsla. Pålitlig. Mer stel än mjuk. Som en hård men varm kram. Den är som en rustning. Inte särskilt lättknuten men eftersom styvheten tvingar dig till noggranna knyt sitter den sen fantastiskt bra och är den i samlingen som avlastar allra bäst. Väldigt greppig vilket jag gillar skarpt men inte sjalen jag provar nya knyt med. Men så bra när T är orolig och trycker ut sig från bröstet. Denna sjal kan hon inte töja ut det minsta! Jag tror också att den kommer bli mer och mer populär ju tyngre hon blir. 

5. Ellevill yoga blue storlek 7. 100% bomull, täthet ej utsatthet men tunn. Den är klart tunnare än de andra och har lite elasticitet i sig. När T är orolig och trycker sig ut kan hon lyckas rucka lite på sjalen (fast inte så att hon kan ta sig ur inte) och det irriterar mig. Men när jag knyter en noggrann fwcc (basknytet med vävd sjal) och jag sprider tyget lagom över axlarna är den dock förvånansvärt skön och trycker liksom inte in. Magiskt. Den är också svalast på grund av tunnheten och därför väljer jag ofta den inomhus eftersom jag är en svettig typ.

Vilken är bästa nybörjarsjalen? Av våra sjalar skulle jag säga att Ellevill är bäst för nybörjare. Yaro går bort för att den är extra bred, Hoppediz för att den är så stum och styv. Ellevill är dock den som jag tror kommer väljas bort tidigast när hon blir tyngre. En annan sjal som ständigt återkommer som nybörjartips är Didymos Indio. 

MEN det är också viktigt att du tycker att sjalen är fin. Annars är det inte så kul att knyta och när du är ute med sjalen hamnar den liksom mitt i blickfånget för folk och då är det ju trist om du inte egentligen är nöjd med sjalen.

Varför storlek 7? Jo för att min man som är bred ska kunna använda dem också. 

Varför flera sjalar? För att de passar för olika situationer och knyt samt för att de belastar olika på min stackars kropp.

Vad har de kostat? Dessa är alla vad man i sjalvärlden anser billiga sjalar och kostade mellan 500-800 kronor. 

Vi får se om det blir fler sjalar. Om vi fastnar för att bära på ryggen, senare när vi vågar pröva, kanske vi bör skaffa en kortare sjal. Och kanske vi får skaffa ännu mer rejäla sjalar om hon fortsätter att vilja bäras som äldre och tyngre. Vi får se. I nuläget är vi nöjda med urvalet. 

Ny bil!

Äntligen fyra dörrar på bilen! 

För jag tror två år sedan köpte vi en gammal tvådörrars Golf. Främst var det för att maken skulle ta det där körkortet och därför ville vi ha en liten skruttig bil att övningsköra i. Jag blev handledare trots min ringa effektiva tid bakom ratten (det enda som räknas är ju hur länge du haft kortet) och vi körde och körde och körde. Det var ganska tradigt med all övningskörning, det blev fem uppkörningar, men rätt trevligt att ha bil. För att göra övningskörandet roligare såg vi till att åka till olika fina platser. Vi hade en liten bok med säkert 100 olika promenadställen runt Göteborg. Vi hann beta av en hel del av dem.

När vi skulle till IKEA, sommarstället, makens föräldrar eller kanske oftast till Ica maxi var det väldigt väldigt befriande att ha bil. Och under min jobbiga graviditet kunde jag unna mig att åka bil till jobbet. Skönt när illamående, trötthet och bäckensmärtan gjorde att bussen blev en väldigt stor ansträngning.

Men nu med babyskydd och barnvagn och den där föräldraroron blev det jobbigt med den lilla lilla bilen. Så när maken äntligen lyckades styra sina nerver och kamma hem körkortet bytte vi upp oss till en alldeles underbar begagnad kombi: en betydligt nyare, rymligare, mer lättkörd och säkrare Skoda Octavia. Vi är så nöjda och känner oss väldigt vuxna. Men lite sorgligt är det att säga adjö till den lilla Golfen som varit med om så många märkliga utflykter.