Uppdatering napp och snutte

Kaninen står stadigt som ständig sängkompis förutom mamma och pappa. Men det där med nappen var bara för att spela mamma ett spratt. Ha! Gick du på den lätta, fnissade T och gjorde aldrig om det.

Annonser

Snutte och napp!?!

Har jag sagt att T har börjat sova med ett gosedjur?

Vi försökte ju ett tag med att introducera diverse djur/filtar/nappar a la man-måste-lära-barnet-devisen som vi borde lärt oss inte funkar på den här ungen. Till slut fattade vi att allt som finns i sängen blir en leksak när det ska sovas och att tråka ut henne med släpigt nynnade och oengagerad vaggande verkar vara det enda verksamma. Men så plötsligt drog hon in den supermjuka kaninen hon fått av sin farbror och sen har det blivit mer och mer så att den måste med! (Ja, vi har köpt reserver) Kul också att det är en kanin eftersom jag också hade en kanin som min mysgrej som liten (dock hemmagjord). Jag sög på öronen tills det bara återstod två sytrådar där öronen suttit.

Jag trodde verkligen inte att hon nånsin skulle finna tröst i ett gosedjur men så verkar det vara nu. Det är ganska praktiskt när hon blir jätteledsen att kaninen kan rycka in och trösta. Speciellt när hon blir arg på oss för att hon inte vill gå och lägga sig brukar kaninen alltid komma fram och vara supersömnig och vilja sova med T.

Men vänta det hände en ännu knasigaste grej precis nu! Hon somnade just i min famn smaskandes på en napp!!! En napp! Hon som bara har använt napp som en fnissig leksak kunde nu göra som de där andra, lite mer normala, barnen. Jag har tittat avundsjukt på de föräldrar som så effektivt kunnat lugna/söva/trösta sitt ledsna/trötta/arga barn med en sån där magisk napp. Så frågan är nu om detta är en engångsföreteelse eller om det kommer hända igen? Så spännande!

Hon sov borta!

Inatt klarade T något stort, 19 månader gammal. Farfar lyckades natta henne i deras säng (fast hon grät ganska mycket…) och sen sov hon där hela natten. Vaknade som vanligt flera gånger och gnydde men var helt okej med att tröstas av farmor och farfar. Hon sov alltså sin första natt hos någon annan än oss! Och hon sov lika bra som med oss. Farmor och farfar sov inte lika bra men var ändå lyckliga över att hon accepterade dem.

Jag och maken tyckte att det var mycket ovant att sova tillsammans och utan ett barn mellan oss. Men väldigt skönt att få vakna ifred och höra hur hon pratade glatt med farmor och farfar i rummet bredvid. Vi låg kvar och pratade om viktiga och oviktiga saker i lugn och ro.

Hög på sömn

Inatt sov maken med dottern och jag sov i eget rum. Eftersom han har mått kasst har jag sovit med henne senaste två veckorna (har varit ledig också) och vi har sovit så dåligt. Så nu när jag fick sova själv och hela natten var det helt jävla fantastiskt. Jag blev lite hög och lycklig. Det är såhär det känns att vara nästan pigg!

Och så tänker jag osökt på de föräldrar som har barn som sover hela natten. Jag är sååå avundsjuk och förstår att de inte alls förstår hur det är att inte få sova under år. Min make förstod det inte förrän han fick uppleva det själv. Och han har ändå fått sova själv på helgerna (det fick inte jag eftersom barnet ville amma…) Men han blev helt sänkt ändå. Ja jag vet att jag tjatar om detta med sömn men det är så grundläggande för hälsan och livet och hoppet för mig. 

Två nätter har vi försökt att låta pappa trösta på natten och hon har hysteriskt försökt klösa sig fram till mig. Jag har oroat mig så över att jag ska behöva sova med henne för alltid och alltid vara trött osv… Men nu är hoppet om ALLT tillbaka!

Dagens hurra och usch

Idag är jag så glad över att…

…jag för några dagar sen klippte av min omöjliga frisyr som bara blev värre för varje dag som jag tappade mer och mer hår. 

Längst in var mitt vanliga tjocka krulliga ris men en decimeter ut kom amningshåret som var rakt, tunt och tunnare. Det såg inte klokt ut och jag hade alltid uppsatt. 

Jag gick och funderade länge och kom fram till att riktigt kort var enda framkomliga vägen för mitt hår i detta läget. Men jag var lite skraj ändå så jag gjorde precis så ologiskt som jag brukar när jag vill göra en radikal förändring med mitt hår: istället för att gå till en frisör klipper jag mig själv i badrummet. Snabbt innan jag hinner ångra mig. Maken fick hjälpa till med nacken. Sen klippte jag honom också, huvudhår och skägg. Snabbt.

Nu är jag så nöjd. Det är aldrig ivägen och det sköter sig självt. När jag vaknar står det visserligen rakt upp men det går oftast att trycka ner rätt lätt. Den här nya frisyren känns också lite som en nystart. Ett steg bort från den här skithösten. Nu är det nya tider.

…jag lyckades frammana nog kraft och pepp att göra lite lite yoga. Först i sällskap av dottern och sen en liten stund själv under hennes vila.

…min man har kommit på några saker han kan göra för att må bättre. Han har mått lite konstigt nu under jul och vi har varit oroliga. Nu har vi en plan.

…vi hade en dam som värderade sakerna i min farmors lägenhet (eftersom hon dog nyss) för några dagar sedan och hon kom fram till att inget var särskilt värdefullt. Men fint och roligt! Och det underlättar hela processen med att tömma lägenheten så mycket. Släkten kan få ta vad de vill utan pengabråk. Så skönt.

…T är så rolig! Vi leker och njuter verkligen av henne nu när vi är lediga ihop. 

Men idag är jag också så less över att…

…det var ännu en kass natt. Dessutom en exceptionellt kass natt där hon rumlade runt i sängen så jag inte kunde somna 11.30-01 och sen var vaken 01-03.30. Hon försökte verkligen somna om själv men det gick inte. Så till slut fick jag ta upp henne i selen och efter en halvtimmes vankande med sång somnade hon. Sen väckte jag henne på morgonen för att inte nattningen ikväll ska bli för sen. Vi ska på bjudning och har planerat att få lite barnfri tid. Men nu ångrar jag det lite. Trots att jag fått sovmorgon av maken är jag så trött och väldigt opeppad på att träffa folk och fira nyår…

…vi aldrig orkar göra något utöver det mest basala hör hemma. Garderoben vi köpte i somras har ännu inte fått knoppar och skrivaren som skulle in i ett skåp står fortfarande och tar upp halva vårt gemensamma skrivbord. Less också på att min man som vanligt inte är den som tar initiativ till sånt där lite jobbigare. Och då känner jag pressen men orkar inte så då händer inget…

…jag har så svårt att somna. Och min man detsamma. Så även om dottern för en gång skull skulle sova bra hinner vi ändå inte somna i tid för att få ihop en hyfsad nattsömn. Vi är båda trötta jämt.

Sammanfattningsvis är det nog mest bra nu. Gott nytt år!

Året 2017

Jag lånar årsredovisningen från UnderbaraClara. Det är som att jag har ett gömt behov av att sammanfatta året nu runt jul. Det känns rehabiliterande och viktigt. Så nu gör jag det.

Gjorde du något 2017 som du aldrig gjort förut? Började jobba efter föräldraledighet. Lärde mig segla en större båt (7,8 meter). Var hemma med en halvåring till ettåring. Ordnade mitt första barnkalas. 

Genomdrev du någon stor förändring? Ja. Slutade amma, började jobba efter föräldraledighet och sa upp mig från det jobbet.

Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? Nej, men systern ska få sitt andra barn i början av 2018, så det kanske blir redan detta året?

Vilket datum från år 2017 kommer du alltid att minnas? 21 juli då vi firade T:s första födelsedag. Det blev på sommarstället med alla släktingar där och det känns som att det får bli en tradition. Det regnade och vi dansade ringdans runt i huset. Vi missade nämligen dansen runt stången på midsommar så vi gjorde det då istället. Syssling spelade fiol. Kusinen blev förskräckt och sa ”Nu räcker det!” till sysslingen. 

Dog någon som stod dig nära? Ja min farmor dog till slut några år innan hon hann bli hundra. Hon var väldigt viktig för mig som barn och jag sörjer henne. Eller kanske mest vår relation under min uppväxt för som vuxen var hon inte alls samma stöd och förebild, snarare tvärtom. 

Vilka länder besökte du? Inga utom Sverige. Längsta resan var till Malmö och det var en pärs. Jätteroligt men också jobbigt. T åt väldigt lite och sov dåligt. Vi fick uppleva hur lite man kan göra på ett hotellrum med ett barn som äntligen somnat. Ingenting typ.

Bästa köpet? Medlemskap i ljud- och e-bokstjänst. Så smidigt! Och delägarskap i en segelbåt. Kan knappt tro att det är sant att vi vågade. 

Gjorde någonting dig riktigt glad? När maken kunde börja natta och trösta på natten (när hon var ett år ungefär, alltså i somras). Det var helt fantastiskt! Och när vi äntligen kände att vi vågade segla i vår båt utan sällskap av vår delägare som haft båten några år innan vi köpte in oss.

Saknar du något under år 2017 som du vill ha år 2018? En sommar med bad, mycket utevistelse, fina stunder på sommarstället och hos svärföräldrarna. Och segling! Jag vill ha mer!

Vad önskar du att du gjort mer? Lyckats sova. Oj vad jag skulle behövt det. Hela året har varit ett riktigt kasst sovår. Jag önskar också att jag hade orkat fortsätta träna under hösten.

Vad önskar du att du gjort mindre? Jobbat. Så ovärt att lägga så mycket tid och tankemöda på det där jobbet. 

Favoritserier från året som gått? The Expanse och The Orville.

Bästa boken du läst i år? Vända hem an Yaa Gyasi. Det är en märklig släktkrönika som i alla led påverkas av slavhandeln. Vi får möta alla möjliga sidor av myntet och efteråt känns det som att jag har levt flera liv. Matt och mållös lämnade boken mig. På bokcirkelträffen när vi skulle diskutera boken visste vi inte riktigt vad vi skulle säga förutom att vi var helt tagna. Så kan det vara med riktigt bra böcker. Det finns inget att diskutera.

Största musikaliska upptäckten? Hur viktig min kör är för min självbild. När jobbet svajade tvivlade jag plötsligt på hela mitt jag. Då var det så skönt att gå till kören och känna att jag duger och är bra.

Vad var din största framgång på jobbet 2017? Att jag bad om hjälp när jag mådde dåligt på jobbet och sen faktiskt tog steget och sa upp mig.

Största framgång på det privata planet? Att vi vågade köpa in oss på en segelbåt och sedan lärde oss segla den. Vilken dröm va! Sen var vi också väldigt duktiga på att inte hetsa upp oss över att det inte blev så många segelturer. 

Största misstaget? Att jag tog det här jobbet. Aldrig mer ska jag ta ett jobb på en skola mitt i en flytt. 

Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? Mycket ledsnare. Det var väldigt längesen jag mått så dåligt som jag mått detta år (främst hösten). Senast var nog tonåren och när min pappa dog.

Vad spenderade du mest pengar på? Mat? Till slut tog vi steget och började handla mat på nätet. Det är dyrare men så värt pengarna. Och så båten då.

Något du önskade dig och fick? En sommar med mycket bad med T. Det blev betydligt mindre i hav och sjö än jag tänkt och väldigt mycket mer i balja på balkongen. Fast där fick ju bara T plats…

Något du önskade dig och inte fick? En positiv återgång till arbetslivet.

Vad gjorde du på din födelsedag 2017? Var på jobbet. Barnen sjöng för mig och det var rätt mysigt. På helgen överraskade maken med att ha fixat barnvakt och bokat på bord på superfin restaurang. Det var magiskt!

Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? Om jag hade börjat med att jobba 80% och på en mer stabil arbetsplats. Om om min kära dotter kunde sova bättre och kanske i egen säng…

Vad fick dig att må bra? Att vara med min familj.

Vem saknade du? Min pappa. Saknar honom alltid extra mycket när det händer mycket saker i mitt liv. Då vill jag prata med honom. Och så saknar jag mina vänner i Malmö. Jag är riktigt dålig på att hålla igång relationer med folk jag inte träffar regelbundet och ofta. Jag saknar att gå i skogen med mina fina vänner och diskutera livet. För det är så jag trivs. Inte med att prata i telefon.

De bästa nya människorna du träffade? Några av kollegorna på det hemska jobbet var faktiskt riktigt bra personer som jag ska försöka hålla kontakten med.

Mest stolt över? Att jag vågade säga upp mig. Och att jag vågade lita på min förmåga som seglare och ta kommandot när vi seglade.

Högsta önskan just nu? Att få sova och lägga hösten bakom mig.

Vad tänker du göra annorlunda nästa år? Segla mer. Jobba mindre. Jobba i förskola istället för grundskola. Träna mer. Sova mer?

Två veckor kvar

Jag kämpar mig igenom denna sista tid på det här jobbet som får mig att må så jobbigt.

Håret fortsätter att försvinna i hög takt och jag har numera aldrig utsläppt längre. Luggen är fortfarande tjock och krulligt medan resten av håret hänger mer och mer glest och rakt a la hockeyfrilla. Det ser skrattretande absurt ut tillsammans med min utstrålning av allvarlig – lugn.

Jag spyr mer sällan och vikten verkar inte gå neråt längre tack och lov. Sömnen är dock fortfarande rätt dålig och jag är konstant trött trött trött. Tålamodet är kort och gråten, förtvivlan och hopplöshet finns nära. Men jag kan hela tiden lugna mig med att jag ska sluta. Det känns så skönt.