Snutte och napp!?!

Har jag sagt att T har börjat sova med ett gosedjur?

Vi försökte ju ett tag med att introducera diverse djur/filtar/nappar a la man-måste-lära-barnet-devisen som vi borde lärt oss inte funkar på den här ungen. Till slut fattade vi att allt som finns i sängen blir en leksak när det ska sovas och att tråka ut henne med släpigt nynnade och oengagerad vaggande verkar vara det enda verksamma. Men så plötsligt drog hon in den supermjuka kaninen hon fått av sin farbror och sen har det blivit mer och mer så att den måste med! (Ja, vi har köpt reserver) Kul också att det är en kanin eftersom jag också hade en kanin som min mysgrej som liten (dock hemmagjord). Jag sög på öronen tills det bara återstod två sytrådar där öronen suttit.

Jag trodde verkligen inte att hon nånsin skulle finna tröst i ett gosedjur men så verkar det vara nu. Det är ganska praktiskt när hon blir jätteledsen att kaninen kan rycka in och trösta. Speciellt när hon blir arg på oss för att hon inte vill gå och lägga sig brukar kaninen alltid komma fram och vara supersömnig och vilja sova med T.

Men vänta det hände en ännu knasigaste grej precis nu! Hon somnade just i min famn smaskandes på en napp!!! En napp! Hon som bara har använt napp som en fnissig leksak kunde nu göra som de där andra, lite mer normala, barnen. Jag har tittat avundsjukt på de föräldrar som så effektivt kunnat lugna/söva/trösta sitt ledsna/trötta/arga barn med en sån där magisk napp. Så frågan är nu om detta är en engångsföreteelse eller om det kommer hända igen? Så spännande!

Annonser

Mina senaste tekniska upptäckter

Alltså jag är nog så himla efter men två små tekniska detaljer har gett mig så mycket tillfredsställelse:

1. Jag har (med makens hjälp) listat ut hur jag kan koppla mobilen till bilstereon. Det är 20 minuters bilväg till jobbet och det är lite för länge för att lyssna på fel sak tycker jag. Orkar inte lyssna på nyheter och är sällan sugen på musik. Nej jag vill bli meddragen i något. Så nu lyssnar jag på böcker (har till slut lärt mig att ljudboka) och poddar. (Ja jag vet att alla andra gjorde det här för 10 år så ja, då är det läge för att ”upptäcka” detta ”nya”) Det gör mig så glad! Jag får egentid och så är det mycket lättare att hinna få läst böckerna till bokcirkeln. Jag kan liksom längta till att få lyssna på bok i bilen istället för att tänka usch nu måste jag åka. Och så känns det så härligt effektivt att utnyttja den tiden till något roligt och nyttigt! Mm optimering!

2. På samma tema har jag köpt en liten sportig magväska att ha mobilen i när jag gymmar. Och så lyssnar jag mest på poddar eller bok om den är helt sjukt spännande. (Ja, jag vet att alla andra gjort detta i några år i alla fall) Det är så trevligt. Och ja effektivt också.

Hon sov borta!

Inatt klarade T något stort, 19 månader gammal. Farfar lyckades natta henne i deras säng (fast hon grät ganska mycket…) och sen sov hon där hela natten. Vaknade som vanligt flera gånger och gnydde men var helt okej med att tröstas av farmor och farfar. Hon sov alltså sin första natt hos någon annan än oss! Och hon sov lika bra som med oss. Farmor och farfar sov inte lika bra men var ändå lyckliga över att hon accepterade dem.

Jag och maken tyckte att det var mycket ovant att sova tillsammans och utan ett barn mellan oss. Men väldigt skönt att få vakna ifred och höra hur hon pratade glatt med farmor och farfar i rummet bredvid. Vi låg kvar och pratade om viktiga och oviktiga saker i lugn och ro.

Återfall och glädje

Nu har jag jobbat lite mer än en månad på mitt nya jobb.

Jag fick ett litet återfall av stress och svårt att sova men idag tror jag det släppte. Chefens ord stressade mig och schemat som vi inte fick ihop. Det låga barnantalet (!) ett tag nu som lockat in oss i en ganska ostrukturerad vardag har också skapat ett svaj i mig. Det har fått mig att känna mig vilsen och osäker på vad som är mitt ansvar.

Men idag var en fantastisk dag. Jag hade mitt första utvecklingssamtal och det gick helt okej. Jag kom på hur vi skulle få ihop vår planeringstid. Leksamlingen var väldigt lyckad (efter en gårdag då flera vägrade vara med) och sen hade jag Röris med ett gäng lyckliga goa barn. Kollegorna tog också emot mitt senaste förslag till ändring i vårt upplägg med glädje och det blev jättebra. Avslutningsvis hann jag skriva ett präktigt inlägg till föräldrarna med bilder och kopplingar till läroplanen. När jag gick hem var det med ett glatt pirr i magen. Ett pirr av att känna mig nöjd och glad. Så länge sen…

Så även fast jag haft lite stresspåslag har jag också fått uppleva att jobbet är kul, spännande och utvecklande utan att bli helt golvad av påfrestningen.

Och sen har jag gått på helg på torsdag och haft helt enormt långa helger hemma med familjen och då tänkt väldigt lite på jobbet.

Maken har efter mycket om och men och många olika teorier om diagnoser kommit fram till att det nog är stress och ångest han lider av och som spökar med hjärtat och allmäntillståndet. Besök hos terapeut är bokad och känner hopp om att han ska få hjälp. Det efter snart två månader av oro och låg stämning. Vi är kanske inte gjorda för att vara föräldrarlediga någon av oss…

Nya jobbet efter 1,5 veckor

Nu har jag hunnit med en och en halv vecka på nya jobbet. Jag har ju bytt från grundskolan till förskolan. Och visst finns det saker som oroar, stressar, gnager och stör. Men det är också så mycket som lugnar och får mig att bli glad.

Fokus ligger på nuet. Mötet med barnen och att bejaka det som sker i stunden. Jag hinner prata med kollegorna, bonda med barnen och småprata med föräldrarna. Planeringstid finns knappt så jag improviserar samlingar och prövar mig fram med barnen. Det är inte bråttom och måstena och kraven på barnen är få (för de flesta). Lek och lust är heligt och viktigt. Det är inte superintensivt hela tiden. Stunder av lugn och glad lek får mig att le och andas. Det finns pauser där jag bara ska sitta bredvid, betrakta och bekräfta eller prata med bara ett barn.

Jag är där och känner att jag är bra och viktig. Vi delar på ansvaret för barnen. Vi diskuterar förhållningssätt, värdegrund och verksamhetens syfte och mål.

När jag tänker på hur det skulle ha varit att vara kvar på min gamla arbetsplats känner jag hur rätt detta är just nu. Bara tanken på hösten får käkarna att spänna sig. Och nuet får mig att andas ut. Allt är inte fantastiskt men det är rimligt och roligt. Nu är jag också ledig en dag i veckan. Det är skönt.

Jag längtar efter att känna barnen ännu lite bättre, att ha ännu mer grepp om verksamheten och tillsammans med kollegorna hittat till bra rutiner. Det känns spännande att få lära mig om denna verksamhet. 

Tänk att jag vågade byta jobb. Det gör mig stolt.

Hög på sömn

Inatt sov maken med dottern och jag sov i eget rum. Eftersom han har mått kasst har jag sovit med henne senaste två veckorna (har varit ledig också) och vi har sovit så dåligt. Så nu när jag fick sova själv och hela natten var det helt jävla fantastiskt. Jag blev lite hög och lycklig. Det är såhär det känns att vara nästan pigg!

Och så tänker jag osökt på de föräldrar som har barn som sover hela natten. Jag är sååå avundsjuk och förstår att de inte alls förstår hur det är att inte få sova under år. Min make förstod det inte förrän han fick uppleva det själv. Och han har ändå fått sova själv på helgerna (det fick inte jag eftersom barnet ville amma…) Men han blev helt sänkt ändå. Ja jag vet att jag tjatar om detta med sömn men det är så grundläggande för hälsan och livet och hoppet för mig. 

Två nätter har vi försökt att låta pappa trösta på natten och hon har hysteriskt försökt klösa sig fram till mig. Jag har oroat mig så över att jag ska behöva sova med henne för alltid och alltid vara trött osv… Men nu är hoppet om ALLT tillbaka!

Nyårsmål 2018

Alltså det där med nyårslöften är inget för mig. Löften är så oflexibelt och jag blir stressad bara av tanken. Nej jag gillar mer mål. 

När jag ser tillbaka på förra året var det ett slitigt år. Detta året har jag därför som mål att försöka förbättra och satsa på min hälsa och hitta en bra balans mellan jobb och fritid. Jag hoppas på ett gladare, piggare och lugnare år. 

Min plan för att lyckas med detta är följande: nytt jobb med normal arbetsvecka fast 80%, fortsätta med KBT, vara hemma när jag är sjuk, försöka träna minst en gång i veckan, prata med min omgivning om hur jag mår och försöka (okej med hjälp av min man) be om hjälp när jag behöver det. 

På nya jobbet ska jag satsa mycket på att prata. Fråga mycket. Försöka ringa in vad som är mitt ansvar. Prata om hur det känns. Om hur jag mått innan. Och om oviktigheter också. Det är viktigt. Och om jag verkligen inte trivs ska jag säga upp mig.