Prata om moderskap!

Jag skrev ju om boken Det heliga jävla moderskapet vars budskap är att visa en ärligare mer nyansrik bild av moderskapet. Nu hittade jag en så bra artikel från New York Times som handlar om hur viktigt detta är! 

When people have more insight into their emotions, they can be more in control of their behaviors. So even when the focus remains on the child, understanding the psychology of pregnant and postpartum women can help promote healthier parenting.

Alltså om vi pratar ärligt om föräldraskapet är det lättare att få till ett vettigt, hållbart och balanserat föräldrarskap.

There’s also the ideal mother in a woman’s mind. She’s always cheerful and happy, and always puts her child’s needs first. She has few needs of her own. She doesn’t make decisions that she regrets. Most women compare themselves to that mother, but they never measure up because she’s a fantasy.

Den där i absurdum självuppoffrande mamman är ingen bra förebild men den finns tyvärr så inpräntad i vår kultur att det är svårt att värja sig. Den där välbekanta berättelsen om ”mamma som är min största idol, hon gav upp allt för oss barn!” är rätt sjuk egentligen. Om en mamma som bara är mamma. Och som är helt jävla övermänsklig. 

Mothers will feel guilty because they’re always making challenging and sometimes impossible choices. At times they are required to put their own needs over those of their child. Most women don’t talk about feeling ashamed because it’s usually about something that they don’t want anyone else to know. Shame is the feeling that there’s something wrong with me. This is often the result of comparing yourself to an unrealistic, unattainable standard.

Alltså vi måste prata om det. För när vi upptäcker att andra mammor känner likadant lättar skammen. Men det är också viktigt att gräva i vad det är som är svårt.

Knowing the causes of distress and feeling comfortable talking about them with others is critical to growing into a well-adjusted mother. It will help new mothers and those around them to acknowledge that while postpartum depression is an extreme manifestation of the transition to motherhood, even those who do not experience it are undergoing a significant transformation.

Det är lätt att fastna i tanken att du som mamma antingen blir deprimerad eller tycker allt är fantastiskt medan den stora massan förstås rör sig däremellan. 

Artikelförfattaren kommer ut med en bok i ämnet i år!

Annonser

Amningsbojan

Amma vill hon ofta och det låter jag henne göra. Jag är tacksam över att hon sover ett långt pass under natten så mycken amning under dagen är helt klart värt det. Men återigen blir det så tydligt hur olika det kan vara att vara ammande mamma och pappa som ju inte ammar. Jag har skrivit om det tidigare här. Och för att det ska bli riktigt bra för alla behöver vi jobba medvetet och ärligt med den situation som är och som det är nu är jag rätt så låst vid dottern för att jag har maten. Hon har också börjat bli lite mammig på kvällen och när hon är riktigt riktigt ledsen är det bara mamma och brösten som kan trösta. Och det vänjer jag mig vid. 

Jag vänjer mig vid att sällan kunna prioritera mig själv, att göra allt tillsammans med dottern och bara göra det som går att göra med dottern. Maken däremot kan stundtals göra saker utan dottern och gå till jobbet förstås.

En dag kommer då jag inte är lika fast men då är jag rädd att jag kommer vara så van vid att inte ha den friheten att jag missar att ta vara på den, blir rädd och inte vågar släppa henne eller känner massa skuld för att jag lämnar en stund. Antagligen kommer jag känna en hel mängd motstridiga känslor. Jag försöker förbereda mig och min man på detta tillfälle så att vi fattar när det kommer. Det tror jag är viktigt.