Blogga?

Kanske är det för att jag mentalt håller på att förbereda mig på att inte vara föräldrarledig så länge till som gör att jag liksom kommit ur bloggandet. 

Jag känner mig vilsen, nervös, ofokuserad och förvirrad. Lite som när jag skulle vara hemma själv med T för första gången. Läskigt. Maken är minst lika rädd som jag. Så vi går här och darrar. Utom lilla T. Hon flänger runt och fnissar.

Slutet närmar sig

Snart är det sommar. Det betyder att T blir ett år gammal om två månader. Och att min föräldraledighet tar slut. Det känns märkligt.

Flera saker ska dock hända innan dess. Jag ska få ett jobb. Har sökt ett par men inte fått nåt ännu. Försöker vara cool. Det kommer bli bra. Men kanske ganska sent. Vi ska dra ner på amningen och helst ta bort nattamningen helt. T ska börja acceptera pappa på natten. Gärna också till nattningen. Med detta försöker jag också vara cool. Det kommer bli bra. Men kanske ganska sent. 

Jag tänker att jag ammar henne ett tag till och väntar och ser om det kommer något bättre läge än det är nu (förkyld och närhetstörstande). Jag hör råd om att ”om ni inte vänjer henne nu kommer hon aldrig…” men jag tänker tvärtom. Vänta så länge jag pallar så att hon hinner bli så gammal som möjligt tills jag måste ta ifrån henne bröstet.

Ta mig! Eller den jag var för ett år sen, nu har jag ingen aning om hur jag är.

Plötsligt närmar sig hösten och att börja jobba igen. Annonserna kom och snabbt som attan skulle jag få ihop en ansökan. 

Jag har filat och fixat, ansat och och lagt till på mitt personliga brev i mer än en vecka nu. Det känns så absurt. Arbetslivet känns löjligt avlägset. Den där personen jag målar upp i min ansökan känns väldigt bekant men ändå inte jag. 

Och tänk när jag ska gå på intervju! Kommer jag få ur mig något vettigt då? Kan jag fokusera om från mammalivet till arbetslivet för en timme?

Men kanske ännu större: Kommer jag kunna leva upp till allt det där jag skriver? Kommer jag vara samma lärare när jag börjar i augusti som jag var ett år tidigare?