Poddar just nu

Jag läste just UnderbaraClaras tips om poddar och här kommer mina. Några är faktiskt samma som Claras!

Penntricket är en feministisk pod med Cissi Wallin och Lady Dahmer. Den får mig att tänka mycket och diskutera med min man. Gillar särskilt avsnittet om ätstörningar.

Förlossningspodden behöver kanske inte presenteras särskilt eftersom jag redan skrivit så mycket om den. Men ändå: det är en pod där föräldrar får berätta om sina graviditeter, förlossningar och omvandlingen till att bli förälder. Allt lett av kloka doulan Emma.

Genushistoriepodden är en pod som tar upp olika sällan berörda ämnen inom historia. Ofta om kvinnor. Alltid med genusperspektiv. Jag blev främst tagen av serien om att föda barn (är någon förvånad?) och lärde mig massor.

Longest Shortest time är en amerikansk pod om föräldrarskap och allt runt omkring det. Du får höra ärliga, ovanliga, mångfacetterade berättelser från föräldrar och barn. I love it! Det är som att världen vidgas lite för mig när jag får höra hur olika det kan vara. När jag är som allra mest frustrerad mitt i natten av behöva vagga, amma eller skumpa IGEN brukar jag lyssna på ett avsnitt. Och massa andra tillfällen också.

Pampers barnvagnspromenader ger dig råd. Ibland spyr jag på det men ibland är det också rätt vettigt tycker jag. Men Louise Hallin som är ”experten” som säger sitt är väldigt barnfokuserad så ibland får jag som lyssnare vara noga med att lägga till mig själv som person.

Stuff mum never told you har jag precis upptäckt och är helt överväldigad av mängden avsnitt med intressanta ämnen. Det är mycket forskning, historiska perspektiv och sånt och fokus är kvinnan i samhället. 

Politiska spelet kommenterar svensk politik rappt och klurigt. Det var länge en helgfrukostfavorit här hemma men nu har nästföljande pod tagit över den ritualen.

USA-podden kommenterar amerikanska soppan. I dessa dagar har de fullt upp och ofta hör man ”igår var vi helt säkra på att detta skulle bl den stora snackisen men så hände DETTA!” Det är läskigt rafflande med allt som avhandlas.

Tyngre rubriker går igenom veckans hälsorubriker och granskar ingående studier som sammanfattas i små notiser i tidningarna. De tar min hand och vägleder mig i floderna av överdrivna rubriker och feltolkade slutsatser. 

Temat på poddlyssnandet är alltså föräldrarskap, hälsa, feminism, genus, kvinnan, historia, politik och USA. Sen lyssnar jag väldigt mycket på P1 och ibland någon P1 eller P3 dokumentär men de är ofta så deppiga och ibland obehagliga (fallet Bobby vinner stort, klarade inte av att lyssna klart) så jag pallar bara små doser. Ring P1 är mer lättsmält och är på här nästan varje dag.

Moderskapet förtjänar hyllning

En sak Louise Hallin sa i avsnitt fyra av Pampers barnvagnspromenader gillade jag extra mycket. Hon pratade om moderskapet och vilken stor uppoffring och vilket arbete det är att vara mor (annan vinkel på detta igår: rätt till abort). Genom graviditet, förlossning och amning ger modern barnet så mycket som fadern aldrig kan göra. Hon menar att detta att föda barn borde hyllas som inget annat i vårt samhälle. Och att det borde vara pensionsgrundande. 

Jag har tänkt på det många gånger innan att vi har byggt upp ett fantastiskt system för barnen med MVC och BVC och barnomsorg och skolor. Men mammorna då? De som bär barnen och föder dem? Nej de ska låtsas som att det inte är något speciellt alls allt det där. Alltid jobba heltid och ”vara stark” och bränna ut sig. Hela tiden är barnen de viktiga. Under graviditeten, förlossningen och under barnets uppväxt. Barnen som är så viktiga för vårt samhälle. Helst ska det också vara friska, trygga och lyckliga barn som kvinnorna ska fixa fram. Och hela tiden ska kvinnorna offra sin hälsa, ekonomi, tid och oberoende av sin partner. Men du ville ju ha barn?! säger de bredvid. Jo, men jag vill också leva ett okej liv och gärna även som pensionär. Kunna bo kvar i huset, ha en kropp som funkar både som ung och gammal och jobba lagom mycket. Är det för mycket begärt?

Kanske det är en del av jämställdhetsarbetet som krånglat till det? För i dagens samhälle ska kvinnorna vara som män: göra karriär, lyfta tungt och inte fastna i hemmet. Då blir det krångligt med det där biologiska; att det bara är kvinnor som kan göra det hästjobb som det är att föda barn, det där jobbet som vi ska försöka hålla oss undan samtidigt som det behöver göras för att samhället ska överleva. Så då blundar vi för det istället och så får kvinnorna i hemlighet betala med sina kroppar. 

Fostret är en parasit

Lyssnade på Genushistoriepoddens avsnitt Föda barn 1700-2017 (Lyssna! Så intressant!) och reagerade på en liten detalj. Under någon tid kallade man fostret i magen för parasit. Och det är precis vad det är. Fostret lever på bekostnad av mamman. Om du vill vara gravid är det helt okej men om du inte vill det är det en rätt ondskefull tortyr. Och detta är mitt huvudargument för att vi måste ha fri abort (apropå barnmorskan som inte vill göra abort).

Om vi har ett gäng människor som lever ihop kommer de ha sex med varandra. Och när de har sex med varandra kommer det bli en del oönskade graviditeter hur mycket vi än försöker skydda oss från det. Och då kommer vi till vad den gravida kvinnan offrar om hon behåller fostret.

Fostret påverkar bland annat:

  • Din hälsa. Både under graviditeten och efter förlossningen. Både fysiskt och mentalt. Du kan inte veta innan om det kommer gå hur smidigt som helst eller om du kommer få men för livet.
  • Din ekonomi. Du kanske måste vara sjukskriven, gå ner i tid eller ta ut föräldrardagar för att klara av det. Det är dyrt. Föräldraledighet är också en rejäl sänkning av din lön. Och sen påverkar allt detta förstås din pension. Och du kan förstås inte veta innan om du behöver vara sjukskriven osv. 
  • Ditt utseende. Du går upp och ner i vikt, ändrar form och förklarar muskler. Du kan heller inte veta innan hur just din kropp kommer förändras.

Ändå tycker abortmotståndare att du som kvinna måste offra dig och nära varje litet foster som naglar sig fast i din kropp, för att det är ett liv. Du ska inte kunna välja. När och var annars i samhället förväntas någon förbehållslöst offra hälsa, ekonomi och utseende för en okänd människa? Förväntas jag donera en njure till en okänd människa bara för att den människan lever? Nej. 

Jag tror att abortmotstånd grundar sig i ett kvinnoförakt. En oförmåga att se kvinnan som lika mycket värd som mannen. Att en annan människas liv inte är mer värt än hennes.

Riktig mammapepp

Johanna Ahlsten blir opeppad av vikthets (denna gång från Viktväktarna) som under taggen #mammapeppen återigen försöker få bantning att vara peppande. Jenny Larsson uppmanar till en motvikt: #ensundaremammapepp 

Varför?

 För att jag står för sundare ideal än de snäva ideal som råder idag. För att jag är emot den enorma kom-i-form-nu-mammor-hysteri hysteri som råder. För att jag vet och ser att triggande hashtags gör att människor far illa och vill visa att det finns alternativ-att du inte måste åka med på ett tåg som du kanske mår dåligt av att åka med på. Just nu florerar en kampanj för mammor på sociala medier som syftar till att man ska komma i form och dela sin resa, allt under en särskild hashtag. Man ska gå ner i vikt helt enkelt och redovisa sin sk resa under denna tyvärr för många så triggande hashtag. För att jag vill att mammakroppen och alla kroppar ska få vara ifred. För att jag tycker att det är grymt viktigt att vi vuxna tar ansvar och är goda förebilder för våra och andras barn. För att det räcker nu.

Tycker du som jag, ta en selfie, använd hashtag #ensundaremammapepp och skriv några egna ord eller kopiera mina! Blogga om det här, skriv om hetsen som råder om att mammor ska komma i form och det snabbast möjligt, ju snabbare desto bättre. Skriv om det och prata om det! Ge en annan syn på saken när det kommer på tal, nyansera debatten-det behövs. Vi som gör det behövs-det är inte alltid enkelt och bekvämt, I know! Du behövs. Och ni, inte bara mammor, alla som står för det jag beskriver ovan, gör era röster hörda!

Johanna Ahlsten sågar också bantningsföretagen effektivt med Bantningsföretagen vill inte att du ska må bra. 

Så vad är min mammapepp? 

  • Vila. Sov. Det är så basic och ändå så lätt att bortprioritera. Att vara pigg tycker jag är så peppande. Jag kan nästan bli euforisk när jag är pigg.
  • Egentid och annan fylla-på-tid. Också sjukt peppande och glädjande när balansen mellan saker som slukar energi balanseras mot de som ger energi. För mig med bebis är det mest barnfri tid som ger mig återhämtning, pepp och energi men också de där allra skrattigaste stunderna med dottern. 
  • Massage. För mig har det gett så mycket välmående. Mest den professionella men också hemma i soffan. Det får mig också att tycka om min kropp. Den gör mindre ont och blir glad av beröringen.
  • Ha kläder som klär dig och du gillar att ha på dig. Alltså kläder är så viktigt tycker jag. Om kroppen ändrat form se då till att du har kläder som funkar med den nya figuren. 
  • Sök vård om du inte mår bra. Självklart men ändå så svårt kanske särskilt för kvinnor som tyvärr inte kan räkna med att varken tas på allvar eller få bra hjälp om de har besvär som endast finns hos kvinnor. Jag är inte bra på detta.
  • Se till att du får äta, gärna gott och stärkande. God mat gör mig glad! Och lågt blodsocker tar fram de allra mest dystra tankarna. 
  • Se till att du får göra saker du tycker om. Jag har så lätt att glömma bort mig själv som mamma. När jag fyller dagarna som föräldrarledig blir det bäst om jag tänker på både mina och dotterns behov.
  • Var stolt över det stora arbete du gör som mamma. Det är en så enorm arbetsinsats. Varje dag ska du prisa och tacka dig själv för det.

    (Här står inget om vikt ju! Nä för det tycker inte jag är särskilt peppande.) 

    Vikten versus hälsa 

    Obs! Här skriver jag om vikt, viktnedgång och om att inte trivas med sin kropp!

    Jag känner trippelskuld kring min vikt. För det första för att jag gick upp mer i vikt än man ska enligt vården. Det tyder ju på dålig disciplin och allmänt tvivelaktig personlighet att gå upp mycket i vikt. Eller? För det andra för att jag nu känner mig väldigt obekväm med min kropp. Som nybliven mamma ska man ju ääälska sin kropp och vara så tacksam för att den burit och närt ett barn. För det tredje för att jag nu bantar försiktigt och försöker gå ner i vikt. Oj, vad jag bidrar till smalhets och orimlig press på nyblivna mammor. Förlåt förlåt och förlåt.

    Jag har tänkt att jag mest går ner i vikt av hälsoskäl men när läste Emma Hällbackas inlägg om hälsa här och började fundera. Hon har startat nätverket Bloggar om hälsa som regelbundet skriver om ett bestämt ämne. Nu var det ”Vad är hälsa för dig?”. Emma påpekar att sambandet vikt/utseende och hälsa inte är helt solklart och viktnedgång inte alltid är så hälsosamt. Jag påminner mig om ett gammalt inlägg en danslärare skrev om sin vikt här. Hon fick massor av positiva kommentarer om sin kropp när hon var väldigt smal, svag och mådde ganska dåligt och nästan aldrig några positiva kommentarer nu när hon har en vikt hon mår bra av och är stark. För den mest hälsosamma kroppen är alltid den smala?

    Jag har många gravidkilon kvar och känner mig obekväm i min kropp. Efter att den första tidens svullnad hade gått ner stod vikten helt still. Det där med att amningen gör att kilona rinner av dig verkade inte gälla mig. Jag kände mig också stressad av Livsmedelsverkets råd till ammande som säger:

    Det bästa är om du kan gå ner till din ursprungsvikt inom ett år […]

    Ett år! Och det är ett allmänt råd till alla mammor, oavsett vad du hade för vikt innan graviditeten och oavsett hur mycket du gått upp. Då verkar det som att det är väldigt väldigt viktigt. Bedrövad läste jag om mammor som berättade om att de började gå ner i vikt först när amningen var avslutad.

    Jag googlade mer och hittar Livsmedelsverkets senaste rapport kring energi och vikt under graviditet och amning vilket är rapporten som ligger till grund för kostråden till ammande mammor. Det var ingen nyhet för mig att övervikt kombinerat med graviditet/förlossning är förknippat med risker men jag sökte febrilt efter vad som gäller för min viktuppgång som ligger inom spannet normalvikt? Det jag till slut fann var att det finns risker om du blir gravid igen och har bytt bmi-klass. Med min viktuppgång ligger jag precis kvar i samma bmi-klass. Och jag tänker verkligen inte bli gravid snart igen. Så varför ska jag då banta av hälsomässiga skäl? För att det är så bra att vara smal? Mia på BakingBabies skriver i och för sig här att det finns studier som visar att det är viktigt för mammans totala hälsa att hon går ner graviditetskilona det första året. Men hur viktigt? 

    När jag sen läser i rapporten om amning och viktnedgång finner jag detta:

    Teoretisk ökar amning energiomsättningen med ca 500 kalorier per dag (7). Detta skulle vara argumentet för att ju längre och mer du ammar desto mer går du ner i vikt.  Det har dock argumenterats för att kroppen anpassar sig och att det sker en minskning i basalmetabolismen samt  minskning av den fysiska aktiviteten för att kompensera den extra energiutgiften (7). Teoretisk skulle den extra utgift som amningen medför ge en viktminskning på 0,5 kg i veckan (7). Dock finns det idag inga vetenskapligt bevis till stöd för att kvinnor som  ammar går ner mer eller fortare i vikt (3,7). 

    Men också detta:

    Det finns inget vetenskapligt stöd för att rekommendera kvinnor att aktivt börja påverka vikten förrän efter att amning är avslutad eller ett år efter förlossningen. Kroppen själv har en stor förmåga att anpassa sig och det tar tid innan uterus storlek och blodvolym har minskat. (sida 31)

    Så jag ska alltså inte banta första året men helst gå ner till min ursprungsvikt. Hur går det ihop? 

    Hm. Jag blir inte riktigt klok på detta. Slutar i att jag nog inte måste kämpa med vikten för min fysiska hälsa utan mer för att må bra psykiskt. För min fysiska hälsa borde jag nog snarare satsa på att bli riktigt stark och ihopläkt. Men jag är så sjukt obekväm i denna fladderkroppen. Jag känner mig tung. Får ont i fötterna och kan inte röra mig på samma sätt för den där magen. Alltid ska det lägga sig där. 

    Hälsa och välmående är inte bara dina värden utan också hur du känner dig och hur din relation är till din kropp. Jag mår rätt dåligt av att leva med den här kroppen men känner mig glad och peppad över att det går åt rätt håll. Så jag bantar ändå.

    Och så är jag bitter. För att det är jag som är gravid, föder ut barnet, ammar och sen får en fladderkropp som gör att jag vill banta. 

    Därför tränar jag

    Jag tränar inte för mitt utseende eller vikt. Jag har aldrig upplevt att träning gjort mig snygg och som jag läst på bland annat på Träna styrka och Träningslära är träning ett dåligt sätt att försöka gå ner i vikt på, exempelvis här. (Träning verkar dock vara viktigt under viktnedgång för att se till att tappa fett istället för muskler.)

    Nej jag tränar för att må bra. Jag tycker om hur Lite längre formulerar det: träning som investering. Liksom att träna för att klara att leva, inte bara överleva. Klara vardagen när den är som bäst och sämst. Klara de riktigt svåra hinder som ibland landar i ens liv. Jag började faktiskt styrketräna för att klara av graviditet och förlossning. Fast det glömde jag sen för jag blev så uppslukad av den nog största anledning till att jag tränar. 

    Det är så skönt. Speciellt nu när jag hittat en träningsform jag verkligen gillar. Det är som när en katt sträcker på sig. Eller när min lilla dotter envisas med att försöka stå upp. Kroppen ropar ”använd mig! snabbt! tungt! jag vill utmanas!”och den jublar när jag följer impulsen. Efter ett pass är det som att kroppens alla delar sitter lite bättre på plats. Som att de timme efter timme hamnat lite mer snett men nu äntligen fått hjälp att fixeras tillbaka till sitt rätta läge och samtidigt blivit rengjorda och oljade. 

    Viktigast för att vilja träna är nog att hitta något som känns sådär så att man längtar. Det gör jag.

    Prioriteringslista

    Sen vi började bära T mycket har kvällarna blivit betydligt mer uthärdliga. Hon är inte alls lika ledsen och övertrött. Hon är dock väldigt hungrig och vill därför vara med mig nästan jämt. Och somnar fortfarande sällan före tolvslaget. När maken har lagt sig och jag ska försöka få henne att acceptera att ligga i sitt babynest vid 01-02 på natten måste jag vara laddad med en stor dos lugn och tålamod när jag egentligen bara vill skrika ”kan du inte bara somna på kvällen som andra barn!”. Kvällarna är därfär inte den tid jag kan återhämta mig så mycket utan det måste ske mest på dagtid.

    I början av min föräldraledighet ville jag så gärna hinna göra så mycket annat på jag dagarna förutom att ta hand om T. Men efter ett tag fattade jag att jag måste ändra på mina prioriteringar för att orka vara en bra mamma och inte bli tokig. Så nu när T vid ovanliga tillfällen inte sover på mig eller när hon accepterar att leka och sova hos maken en stund är min lista såhär:

    1. Sova eller vila är alltid viktigast!
    2. Äta är också väldigt viktigt. Om jag inte äter mår både kroppen dåligt och humöret sjunker som en sten. Det vet jag ju!
    3. Hygien var tidigare självklart men nu kräver det lite planering speciellt eftersom många av grejerna kräver två händer. Nu märker jag också hur viktig hygienen är för att jag ska känna att dagen är ”på riktigt” och inte en sån där undantagsdag då man är hemma och sjuk och går runt i pyjamas.
    4. Göra något avkopplande kul. Alltså något helt onödigt. Som att blogga eller se på tv. Kan funka kombinerat med amning eller sövning. 
    5. Träna. Jag vill så gärna och min kropp vill så gärna. Helst liksom ett litet hemmapass på 20 minuter. Men det blir oftast 2 minuter där, 1 minut där och wow 5 (!) minuter där. 
    6. Hushållsarbete: tvätta, plocka undan, laga mat. Jag måste påminna mig om att detta kommer på sjätte plats!!
    7. Projekt hemma som att rensa papper. 

      Men nu är det så att T ändå ordnar om i detta genom att hon i sjalen starkt föredrar att jag rör mig i en jämn takt vilket gör att punkt 6 och 7 och eventuellt även 4 blir gjorda i det dagliga ändå. Men det är inte dem jag anstränger mig för att få till och det är det viktiga jag hoppas att jag lärt mig nu.