”Jullov”

Det började sista veckan innan jul. T var inte riktigt sig själv på onsdagen men fick gå till förskolan på torsdag men fick sen feber på kvällen så hon fick vara hemma på fredag. Sen följde tre veckor av lågintensiv förkylning hos oss alla tre i olika omgångar. T åt väldigt lite och sov väldigt dåligt. Humöret var därför inte på topp hos någon av oss och vi hade en del incidenter där hon slog och bet oss. Vi blev ledsna och kände oss som världens sämsta föräldrar.

Julafton stack ut som en riktig hit. Vi firade en våning ner hos min mamma tillsammans med min syster och hennes man och barn. Alla var mer eller mindre sjuka så vi tog det lugnt. Den traditionella promenaden blev kort, till allra närmaste lekplatsen. T skrattade högt genom hela Kalle Anka vilket storkusinen tyckte var hysteriskt roligt. På julmiddagen då barnen åt typ ingenting försökte locka dem till bordet genom att sjunga julsånger. Det var roligt. Sen klädde jag ut mig till tomte och knackade på. Det var så roligt! Ingen grät och alla spelade med engagerat. Jag blir sugen på att klä ut mig mer!

Nu har jobb och förskola varit igång i en vecka och T har ännu inte kommit hemifrån pga ännu en vända förkylning, denna gång i form av ögoninflammation. Någon nämnde uttrycket ”det som inte dödar härdar” och jag blev så arg. Som att man skulle bli starkare av att må dåligt. Det är inte min upplevelse. Sjukdom och eländiga förhållanden gör mig trött, svag och ledsen och efterlämnar ett skitiga hem, ogjort jobb på jobbet och ofta en till period av dålig sömn fast barnet har börjat sova bättre igen. Uttrycket kanske skulle vara ”det som inte dödar dig kan ändå lämna dig rätt tärd” eller ”det som inte dödar dig kan ändå vara sjukt jobbigt” eller ” det som precis inte dödar dig lämnar ofta svåra sår och spår” osv osv

Nu återstår att se när vi alla blir friska igen. Kanske i vabruari….