Fler garderobstips

Lyssnade på den amerikanska underbara podden Longest Shortest time avsnitt 56 som handlar om kroppen efter att ha fött barn som jag skrev om nyss.

Moderedaktör Jane pratar om tiden efter att ha fått barn som en chans att byta stil. Jag har tänkt mycket på att jämföra graviditet-förlossning-småbarnsliv med eventuell amning med pubertet. Jag har hittat en del likheter.

1. Hormonella förändringar som förändrar hur din kropp fungerar och ser ut. 

2. Identitetskris. Eller i alla fall förändring.

3. Humörsvängningar.

4. Omvärlden bemöter dig på att annorlunda sätt än innan.

Allt detta är rätt jobbigt (för de flesta, för en del är det liksom vad de gått och väntat på hela livet och bara helt fantastiskt) och det är lätt att längta tillbaka till tiden innan. Kroppen innan. Men pubertetskids växer så enormt mycket att det inte är görbart att komma i kläderna från innan puberteten. Kvinnorna som fött barn ska dock både vilja ha på sig dem och passa i dem. Och där gillar jag Janes inställning. Hon försöker få oss att inse att vi nog inte ens vill ha de där gamla kläderna. De är passé nu. 

Hon tipsar också om att gå till en badstrand med alla möjliga människor (alltså inte en sån där spännis-strand) och titta på hur andra människor njuter av att kunna gå barbenta och bada halvnakna med sina olika kroppar. 

Jag minns mitt liv i Malmö och hur jag några gånger gick till kallbadhuset och tittade på alla nakna kvinnor som solade och badade. (Ja, jag badade och solade också.) När de låg där alldeles nakna och var så nöjda kände jag verkligen hur vackra de var allihopa. Det tycker jag är #ensundaremammapepp. 

Annonser

Garderoben och jag

Kommer ni ihåg att jag skrev om hashtaggen #mammapeppen (alltså bantning) och tyckte det var så opeppigt? Och att jag hittade på egna peppråd?

Nu vill jag ge mig själv ett nytt peppråd om mina kläder.

Alla tider i livet, hur du än ser ut, ska du se till att du och garderoben är vänner. I garderoben ska du bara ha kläderna du vill ha på dig! Om du vill ha kvar kläder som du tänker kommer passa en annan gång exempelvis när du inte är gravid längre, så ska de inte ligga längst fram i garderoben och störa dig! Ursäkter som ”det är bara en kort tid” eller ”jag kommer nog snart ha annan form/storlek/sätt som kroppen fungerar på” godtas inte. 

Detta kan leda till att du endast använder ett fåtal plagg, bara bär klänning/leggings/jeans eller shoppar varje gång din kropp förändras. Det är okej. Bara det känns bra när du öppnar garderoben. 

Jag har idag lagt ett antal timmar på att prova byxor. För byxorna ska ju passa min kropp och inte tvärtom. Jag fick prova ganska vilset eftersom jag inte alls visste vad jag skulle ha för modell längre. Den där modellen för en rund och mjuk mage och en platt liten blyg rumpa, vilken är det? Ett tag trodde jag att det kanske inte fanns några byxor till min kropp. Men till slut hittade jag ett par som sa ”precis en sån kropp ska du ha.” 

De fick följa med hem och ligger nu längst fram i garderoben. Det känns bra.

Handla kläder

När jag fyllde år för några veckor sedan fick jag bland annat ett presentkort till min favoritklädbutik. Och eftersom jag är en sån där typisk medelklass kulturtant och lärare är det Gudrun Sjöden. Mina späda drag gör dock att jag inte passar i de där stormönstrade färgglada tält som de flesta förknippar med affären så det är oftast mest inbitna Gudrun Sjöden-folk som märker hur stor del av min garderob som kommer därifrån. (Mycket har också fungerat utmärkt under graviditeten.)

Men det har helt enkelt inte gått att prova kläder med dottern i sjal på magen så jag har bara suktande bläddrat i katalogen. Så kom äntligen helgen då vi inte hade massor planerat. Vi åkte in till stan. Maken bar dottern och drog iväg på en runda (och träffade en sjalfantast som han pratade sjalar med!) medan jag provade och provade och provade. Jag väger 10 kilo mer än innan jag blev gravid och brösten är så stora i jämförelse med förr. Min profil är väldigt annorlunda och jag vet inte alls vad som klär mig. (Och kanske jag vill klä mig lite annorlunda nu när jag är mamma?)

Jag stod där och försökte vänja mig. Utan att skynda. De modeller jag brukar köpa var inte smickrande längre. Och så ska plaggen helst vara amningsvänliga och sjalknytsvänliga. Hm, svårt. Men till slut hittade jag en klänning som verkligen satt fint. Lite längre. Som en mamma? Och så kände jag att jag lite mer kunde acceptera min nya kropp. Det där att amningen gör att man gör ner i vikt utan ansträngning verkar inte hända med denna kropp så jag får nog dras med de här nya formerna ett tag. Idag fick vi till slut lite bättre relation kroppen och jag.

Nya referensramar

Perspektiven förändras. 

En bra natt till exempel (lyckats natta henne redan vid tolv och sen bara två effektiva entimmesamningar med smidiga blöjbyten och snabb nattning) är något helt annat än det varit under hela mitt tidigare liv. 

Eller en ren tröja (det är bara några små spyfläckor och den här är faktiskt smör!). 

En fantastisk måltid (vi kan äta varm mat samtidigt!).

Ett intressant samtalsämne (bajs, spyor och allt annat som rör bebisen, fast också vad som helst som inte rör bebisen, speciellt om du hinner prata klart om det).

Det mysigaste som finns (hennes hår, tår, mage och ja hela hon).

Kvällsrutinen

Nu är magen riktigt stor. Om jag har en underdel som inte går upp över magen blir det lätt en glipa mellan linnet och byxorna. Jag drar i linnet. Drar i byxorna. Och magen växer. Kläderna sitter helt annorlunda och dras åt, upp och ner under dagen på nya sätt för varje dag. Det finns inga säkra kort längre. De där stora gravidshortsen som jag fick för länge sedan av en kollega har plötsligt blivit obehagligt tajta. Den stora klänningen kan dock plötsligt smita åt riktigt snyggt över brösten och falla över magen på precis rätt ställe för att få den att se lite mindre gigantisk. Jag vet aldrig vad som kan passa nästa dag.

Därför kör jag stenhårt på det tips jag fick ur Ebbas gravidbok: att alltid prova ut kläder till nästa dag kvällen innan. Ibland tar det ganska lång tid men jag gör det väldigt mycket hellre ordentligt kvällen innan än hastigt på morgonen.

När det blir fel och jag får gå runt en hel dag med något som känns för litet, för varmt, för avslöjande eller obekvämt kan det förstöra hela dagen och få mig att varje sekund tänka på hur stor, tjock och ful jag känner mig. Jag känner mig obekväm och spänner mig så att jag får mer ont i bäckenet, ryggen och axlarna. En väl utvald och välsittande utstyrsel kan på samma sätt underlätta och mildra känslan av svullnad, obehag, smärta i bäcken och göra det lättare att fokusera på annat. Då kan det till och med komma små korta stunder då jag känner mig lite lite fin och kan smeka magen och tänka att den är rätt häftig.

Bröllop som höggravid

Så gifte vi oss, jag och karlen. Vi hade pratat länge om att vi nog egentligen ville vara gifta men inte var särskilt intresserade av en stor bröllopsfest. Vi ville gärna ha samma efternamn, speciellt om vi fick barn. Och nu när det var så nära tog vi graviditeten och barnet som ursäkt för att gifta oss utan att ställa till med fest.

Vi frågade två goda vänner om de kunde tänka sig att vittna, bokade en tid i Rådhuset och fyllde i alla papper. Jag provade igenom alla mina finkläder ungefär två veckor innan Dagen och hittade till min förvåning en klänning som satt riktigt fint. Men när det väl var dags hade magen vuxit ännu mer. Jag kom precis i klänningen men det såg alldeles absurt ut. Tack och lov hade jag köpt en riktigt vid klänning tidigare som är lite finare och som såg helt okej ut. Det kändes inte riktigt som en bröllopsklänning men den var bekväm.

Vigseln tog ungefär 3 minuter (skönt att inte behöva stå längre) och det kändes så rätt. Inte sådär magiskt och översvallande omvälvande romantiskt som på tv. Mer som när jag flyttade tillbaka till min hemstad, eller när jag skaffade en radio i köket eller som varje gång jag kommer fram till mitt sommarställe. Det känns som en stor lättnad. Att allt är som det ska vara.

Sen gick vi och åt på restaurang med våra två bröllopsgäster för att efteråt mätta åka på en endygnsbröllopsresa till ett spa i Varberg. När vi kom fram hade jag riktigt ont i bäckenet och det var fantastisk skönt att kliva ner i vattnet och för varje steg känna hur smärtan släppte mer och mer. I vattnet förde vi runt varandra i cirklar och jag kände mig nästan som vanligt.

Det var det bästa bröllopet jag nånsin har varit på.

Ringen känns nu så självklar och rätt att det smärtar mig att behöva ta av mig den varje dag vid 12 ungefär när temperaturen i klassrummet stiger till nästan 30 grader och hela jag svullnar upp.

I efterhand är jag väldigt nöjd med att vi gifte oss just nu. Visst var det lite jobbigt med denna otympliga kropp som gör ont och som gör att jag känner mig ganska ful. Men det var väldigt roligt att gifta sig och just nu behöver jag roliga saker i livet. Saker som får mig att tänka på något annat än allt det jobbiga.

De döljande tröjornas tid är förbi

Nu går det inte längre att försöka skyla över magen med en stor tröja. Eftersom den sticker ut mer än brösten (som nu ser helt normala ut i jämförelse fast de för inte särskilt länge sedan såg alldeles överdrivet stora ut) gör det att en vid tröja/tunika/klänning får mig att se ut som en stor boll bara. Det enda som syns är magen.

Så för att jag ska bli en kropp igen har jag nu fått acceptera de där följsamma tajta plaggen som visar konturen av magen alldeles öppet. Såna där som andra gravida kommenterar med att ”man vill ju visa fina magen!” och jag bara tänker ”ånej, då ser ju alla!”. Det känns minst sagt obekvämt men samtidigt lite befriande. Jag kapitulerar och erkänner att magen är stor. Låter den vara där alldeles tydligt. Fin har jag dock väldigt svårt att känna inför den, liksom jag skrivit om tidigare här. Cool, absurd och märklig är mer vad jag känner inför magen.