En vecka efter avslutad amning

Nu sover hon hela nätter då eller? Eh neeej såklart inte!

Det är olika varje natt precis som vanligt. En natt vaknade hon och skrek länge och det blev ett par timmar jag var vaken för att lugna henne. En annan natt ville hon bara sova ovanpå mig. En tredje sov hon ett långt pass bredvid mig med bara lite kroppskontakt. 

Hon äter grötklämmis mellan fem och åtta nån gång och vaknar för dagen vid åtta oftast. Ibland halv sju…Dricker lite vatten ibland på natten också. 

Nattningen har dock blivit mycket snabbare! Det sker vid åttatiden i sjal, på magen med vaggsång och mer eller mindre intensiv dans eller bollstudsande. När hon sovit där i tio minuter lägger jag ner henne i sängen. Det tar 15-30 minuter vilket är uppköp från timmarna med amning jag är van vid. Det gör att jag har mycket mer tid på kvällarna. Det känns helt fantastiskt och jag är så avundsjuk på alla de som inte behövt vänta så länge på den där tiden på kvällen. Jag har saknat den i ett år!

Brösten är fortfarande mjölkfyllda. Inte hårda men lite ömma och småspända. Det läcker mjölk ibland också. Längtar tills de blir lite mer lätthanterliga. 

På dagen har hon börjat sova en gång bara och då ganska länge, 1-2 timmar. Men det vet jag inte om det har något samband med amningsavslutet. Det är hur som helst fantastiskt. Hon sover i vår säng själv så vi får en lååång stund att göra något annat. Som att sova, diska, kramas, laga mat. Det finns så många möjligheter!!! 

Min lust har ändrat energi, nu är det lätt och snabb. Jämförelsevis känns det som att den förut var täckt av först ett tjockt lager sirap och sen ett inte alltför tunt laget damm. Slemhinnorna jublar redan. 

Humöret har stabiliserat sig men det känns som att jag inte riktigt landat ändå i att jag inte ammar. Jag tror jag väntar på brösten för att verkligen fatta. Jag är ju en rätt trög en…

Slutet närmar sig

Snart är det sommar. Det betyder att T blir ett år gammal om två månader. Och att min föräldraledighet tar slut. Det känns märkligt.

Flera saker ska dock hända innan dess. Jag ska få ett jobb. Har sökt ett par men inte fått nåt ännu. Försöker vara cool. Det kommer bli bra. Men kanske ganska sent. Vi ska dra ner på amningen och helst ta bort nattamningen helt. T ska börja acceptera pappa på natten. Gärna också till nattningen. Med detta försöker jag också vara cool. Det kommer bli bra. Men kanske ganska sent. 

Jag tänker att jag ammar henne ett tag till och väntar och ser om det kommer något bättre läge än det är nu (förkyld och närhetstörstande). Jag hör råd om att ”om ni inte vänjer henne nu kommer hon aldrig…” men jag tänker tvärtom. Vänta så länge jag pallar så att hon hinner bli så gammal som möjligt tills jag måste ta ifrån henne bröstet.

Överspänd bäckenbotten? 

Jag vet inte riktigt när det började. Först var det en diffus värk som började vid blygdbenet. Det kom lite då och då men oftare vid snedbelastning t ex när jag bar T i babyskyddet. Men det var ganska sällan. 

Tills det blev varje dag när T var ett halvår gammal. Smärtan vandrade bakåt mot analöppningen och framåt på nedre delen av magen. Smärtan ökade snabbt i styrka även vid beskedlig jämn belastning som promenader och inte särskilt tunga, jämnt belastade lyft. Och där nån gång blev jag orolig och började verkligen känna efter. 

Under graviditeten hade jag väldigt ont i mitt bäcken och i ryggen. Det gjorde ont bak och fram, långt in och längre ut. En del av smärtan kunde bli bättre av att jag skakade lite på bäckenet och försökte slappna av. En annan inte. Jag gissade då att den första smärtan var en muskelsmärta (okej efter instudering på BakingBabies) En överspänning som gick att påverka genom att arbeta rätt med musklerna och hjälpa dem att spänna av. Och efter ett tag kom jag på att den postpartumsmärtan jag kände nu var precis som den där som gick att skaka bort. Jag läste som vanligt hos Mia på BakingBabies om egenvård vid överspänd bäckenbotten och andning och hållning

Jag blev mer och mer övertygad om att jag led av överspänd bäckenbotten och började fundera på orsakerna. Det var inte så svårt att finna möjliga orsaker. Ett halvår av dålig sömn och väldigt mycket sittande med T i famnen. Frustration över det. Knipövningar och magträning.

Tidigare i mitt liv har jag haft väldigt mycket problem med spända käkar som gett mig huvudvärk och när jag kände efter var käkarna såklart stenhårda. Så nu var det bara att försöka hitta tillbaka till en grundposition som inte innebär spänd bäckenbotten i tid och otid. 

Jag gjorde avslappningsövningar, justerade min hållning och masserade mina hårda käkar. På gymmet var jag försiktig med tunga vikter och såg till att bäckenet var spänt och avspänt vid rätt tillfälle. Smärtan minskade omedelbart och fortsatte att minska så länge jag kom ihåg att slappna av. Och efter en vecka kunde jag känna direkt när jag började spänna mig. (Det kunde jag inte först eftersom jag var spänd jämt) Och då upptäckte jag det. Det skedde när jag ammade. Nästan direkt när hon började suga spända jag bäckenet hårt hårt.

Det är egentligen inte särskilt förvånande. Jag ammar nästan bara sittandes på grund av dotterns näsa som ofta kloggar igen om jag liggammar. Jag har varit rätt trött på att amma ett tag nu men inte riktigt lyckats få henne att få i sig tillräckligt med näring utan mycken amning. Nattningsamningen har dessutom tagit lång tid, mellan 1,5-2 timmar en normal kväll vilket gjort mig väldigt frustrerad. Och så började hon amma ännu oftare på natten där runt halvåret. Så det blev lätt att jag blev irriterad och önskade att hon kunde bli klar någon gång. Och då spände jag mig. 

Kanske var det också för att någon tipsade om att det är så praktiskt att göra knipövningar när man ammar. Då lärde jag liksom bäckenet att spänna åt när jag ammar. Jag gillar dessutom inte att göra knipövningar sittandes. Hade svårt att hitta rätt muskler. Och det blev faktiskt svårare och svårare, kanske för att jag blev mer och mer spänd. Men jag kom alltid på det när jag ammade och tyckte att det var svårt att hitta tid till övningarna annars. 

Nu har jag hållit på och övat i några veckor och känner sällan av den där smärtan mer. Hurra! Men spändheten ligger väldigt nära till hands så jag måste hela tiden vara på min vakt på hela kroppen så att jag inte fastnar där igen. Och knipövningarna pausar jag ett tag. Plötsligt kom jag att tänka på detta utmärkta avsnitt av Förlossningspodden där en fysioterapeut bland annat pratar om att många kan behöva hjälp även ett tag efter förlossningen eftersom småbarnslivet i sig är påfrestande och ofta innehåller en del nya ställningar/lyft/situationer du och din kropp inte är van vid och då kan man få ont. Som jag.

PS. Vad skulle jag göra utan  BakingBabies? Må sämre på så många sätt!

Ja! Det hände faktiskt! 

Denna kväll hände det. Det tog bara 6,5 månader!

Hon hade sovit ganska bra på dagen både vad gäller längd och tidpunkt (mycket jobb och tanke låg bakom. Har läst bok, skriver kanske senare om det). Nattningen gick vägen. Efter att långsamt dag för dag flyttat bak nattningen kunde jag nu gå ut ur sovrummet halv nio! Kunde sitta i soffan, äta en macka, prata med maken och nästan se klart ett avsnitt av en serie. Sen vaknade T och krävde bröst. 

Det var helt fantastiskt. Det var tyvärr inte särskilt länge sedan jag ens började kunna lämna sovrummet en liten stund när hon äntligen somnat (och det är bara jag som kan natta enligt lagen om alltings jävlighet). Men eftersom det var så sent fick jag ändå lägga mig kort därefter för att hinna få ihop några timmar mellan allt trixande med dottern. Så detta kändes stort. (Hoppas hoppas hoppas att det inte var en engångsföreteelse!) 

Fast jag hade nog ändå hellre valt att få sova fyra timmar i sträck än att få denna fina kväll. Det var väldigt länge sen nu. Men vem vet? Det kanske är inatt det händer?