Träning 1 år efter förlossningen 

Senaste månaderna har jag tränat på gym en gång i veckan. Långsamt har jag ökat på vikterna och sista månaden börjat med stående lyft. En stor del av passet lägger jag på stretch.

Jag hade en ambition om att träna ett hemmapass i veckan också men det blev inget av det. Något jag dock försökt mig på att göra varje dag är att stretcha. Fokus är nacke-rygg-bäcken och jag följer förstås Mias råd om stretch vid spänningar i bäckenbotten.

Knipövningarna har jag inte heller kommit igång med. Provar ibland lite och försöker hitta bra ställningar att knipa i. Men jag hittar inte riktigt rätt. Är rädd att bli sådär spänd igen.

Något jag också gjort nyligen är att gå på massage. Jag ser det som en del av min träning eftersom det påverkat just den genom att spänningarna i bäckenet lösts upp till stor del vilket möjliggjort mer bäckenpåfrestande träning.

Efter avslutad amning (efter 11,5 månader) kände jag att det hände något i kroppen. På gymmet kände jag mig piggare, starkare, stabilare och liksom spänstigare. Som att jag innan hade varit en degklumpar i sirap. Kanske det bara var humöret som blev lyft eller så blev det någon fysisk förändring? Bra kändes det i alla fall.

Nu tänkte jag lämna mitt lilla gym utan ledda pass. Det ligger väldigt nära oss och hade ett väldigt förmånligt klippkort. Det har passat perfekt under graviditeten och efter då jag har haft långa uppehåll i träningen. Nu byter jag till Friskis där jag gått tidigare. De har öppet senare men framför allt har de pass som jag hoppas kunna hinna gå på ibland nu när maken kan natta. Det ska bli så kul!

Här kan du läsa om hur jag tränat efter förlossningen. 

Saker jag längtar efter

Nu är det nära. På lördag är flickan beräknad att komma ut. Jag tror dock inte att hon kommer komma då men det betyder ändå att hon är här inom några veckor. Jag är så nyfiken och förväntansfull inför att få träffa henne! Jag är också lite nervös och förväntansfull inför förlossningen. Kan den inte bara dra igång så att jag slipper tänka mer på den! Jag tycker inte om att vänta på saker och ännu mindre när jag inte ens vet när det ska ske. Överraskningar och ändrade planer är något jag har lärt mig att hantera och leva med, men det är inget jag i grunden uppskattar.

Hur som helst vågar jag nu tillåta mig att längta lite efter saker jag inte kunnat göra/äta/dricka på ett tag.

Kaffe. Halsbrännan har hindrat mig ett tag nu från att dricka denna ljuvliga dryck.

Öl. Det går bra med alkoholfri också. Jag älskar öl. Billig som dyr. Min man brygger också eget öl. Strax innan jag blev gravid övertygade jag honom att brygga en IPA, bara för att jag ville ha det, men när den var klar fick jag inte dricka den…Nu kan jag inte ens dricka alkoholfri på grund av halsbrännan.

Ipren. Det brukar hjälpa mot den lätta migrän som ibland drabbar mig. Som jag längtat efter smärtlindring!

Ha på mig min vigselring. Jag är så svullen nu att den absolut inte går på. Min fina fina vigselring som jag nyss fått vill jag ju ha på mig.

Att vara utan jättemage. Den är i vägen helt enkelt. Jag räknar med en sladdrig degmage efter förlossningen men den kan inte vara lika mycket i vägen som denna ballong.

 

Allra mest längtar jag efter att kunna gå promenader! De behöver inte vara så långa. Men att kunna gå i normal takt utan behöva tänka på varje steg jag tar och slippa att få så ont i bäckenet. Det längtar jag efter.

 

I ett längre tidsperspektiv längtar jag efter att cykla, simma, springa, springa i trappor, styrketräna, ligga på mage, sitta på en hård stol, böja mig ner med ryggen, ha sex utan stora magen, frysa.

 

Mitt bäcken och jag

Först märkte jag att jag fick ont i korsryggen när jag gick lite längre promenader. Sen kändes det även vid kortare. Svanskotan gjorde ont när jag satt ner liksom det som jag kallar sittknölarna, alltså de benbitar som trycks ner mot stolen då jag sitter. Sen började jag få mer och mer ont bara av att vara på jobbet och röra mig i klassrummet. Fötterna gjorde också ont.

I veckan fick jag träffa en sjukgymnast som gav mig och två andra gravida en timmes kurs om hur kroppen förändras under en graviditet. Hon pratade rygg, bäcken och fötter och visade hur vi skulle stå, gå, sitta samt några dagliga övningar. Hon berätta också vad vi skulle undvika.

Nu jobbar jag därför stenhårt på att ändra på mitt rörelsemönster. Hur jag tar på och av mig byxor, knyter skor, böjer mig ner, går i trappor, sitter, sätter mig och reser mig från stol och soffa, går upp från sängen. Det är svårt och enerverande att behöva tänka hela tiden på hur jag rör mig.

Vi har möblerat om i köksskåpen så att jag inte ska behöva stå på en pall så ofta. Jag har köpt tofflor med bra hålfotsstöd att ha hemma. Jag tränar också mycket på att be om hjälp av min sambo. Tränar på att ta pauser och lägga mig ner och ta rörelsepauser för att inte stelna till. Tränar på att ta hissen när det finns en hiss. Hela tiden röra mig på ett medvetet sätt, göra övningar, stretcha, vila, ändra ställning osv. Och lista ut vilka mönster som får mig att slippa smärtan.

Det är mer än tre månader kvar.