Efterkontrollen

Igår var jag på efterkontrollen. Det blev ett avslut eller liksom en avdelare i tid. 

Vi gick igenom graviditeten och förlossningen kort och pratade lite om eventuella framtida barn (!) (Jag vill gärna ha ett barn till liksom maken, men jag vill verkligen inte vara gravid igen så det får vänta tills jag kan stå ut med den tanken och tills T är äldre) Vi pratade om preventivmedel och jag fick en kopparspiral insatt. Jag fick underlivet undersökt. Det hade läkt bra och jag kunde knipa lite grann. 

Vi pratade om träning och jag fick order om att ta det försiktigt och framför allt knipa mycket. Jag kände mig besviken. Jag hade naivt hoppats på ett klartecken för att få styrketräna igen. Jag trodde jag hade tränat rätt hemma men jag har nog knipt lite fel. Det fick mig också att fundera över det märkliga i att jag inte automatiskt får hjälp med min återhämtning efter förlossningen. Eller kanske det räcker med de övningar jag fick med mig hem? Kanske jag är överambitiös och alltför ivrig men jag är också rädd att göra fel och slita ännu mer på min stackars kropp.

Och så avslutade hon med ett lycka till och att hon önskade träffa mig igen gravid med andra barnet. 

Det kändes konstigt. Ensamt. För nu ska jag inte gå till MVC regelbundet längre. Nu ska jag ha preventivmedel och mens och så har jag ett barn med mig överallt jag går. Det var som att min barnmorska släppte min hand och vinkade av mig medan jag ensam fick fortsätta in i en annan värld. Hon såg på mig som att jag visst klarar av detta och som att jag faktiskt redan har blivit mamma. Det fick mig att ännu lite mer inse att jag är en mamma nu. Förlossningen blev lite mer dåtid och graviditeten kändes som att det var ett annat liv. Jag landade lite mer i nuet.